onsdag 6 januari 2010

Snabba cash- Hatet, Drivet, Jakten

Så läste jag ut denna 'dicklit'-bok under jul och nyår. Dicklit= typiskt 'manligt' eller ja, motsvarigheten till chicklit helt enkelt.

Betyg- 4 av 5

Inte min smak, men å andra sidan, vad är min smak? Jag slukar allt i min väg. Det som känns bra för tillfället. Nu blev det denna för att den ingår som skönlitteratur i genren 'dicklit' (som vi just nu läser i Litt.vet) helt enkelt, men också för att den komit ut på film och jag är en sådan som vill läsa boken innan jag ser filmen. Så två flugor i en smäll.

Boken är bra. Det är en intressant handling och det som käns spännande är att man vet att något ska hända, men man vet inte vad. I chicklit känns det så utstakat redan från början. Karriärkvinna i nöd som 'tappar bort sig själv'. Lämnar jobb och pojkvän för att finna sig- finner 'den stora kärleken' på vägen. Slutet gott i sann romantisk anda. Så var ju inte riktigt denna boken. Stockholms under värld skildras på ett otroligt levande och verkligt sätt. Det känns lite som någon Beckfilm, fast andra sidan är skildrad. 'The bad guy´s' sida liksom. Dock dras betyget ned med en enhet på grund av segheten som finns. Boken är över 450 sidor lång och det tar en himla tid innan något händer. Sedan är språket inte det bästa, eller så är det det, för att det är så genomtänkt av Lapidius. Man får nog ta det med en nypa salt dock.



Share/Save/Bookmark

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

© 2009Ur min bokhylla | by TNB