Betyg: 5 av 5
Det mest fantastiska med denna bok är hur Rosman lyckas blanda historia med nutid på ett sätt som får en att förstå hur närvarande historien är i vår nutid. En skildring av ett Marstrand och kringliggande öar, främst Klåverön, under millennieskiftet 1700-1800 som knyts ihop med 2000- talet på ett fängslande vis genom att med en otrolig detaljrikedom leva sig in i livet på och omkring öarna och det lilla västkustska fiskarsamhälle som Marstrand är. Många känner Marstrand som en levande sommartillställning, men vi som är uppväxta i mindre samhällen likt Marstrand vet att de två månaderna på sommaren inte ger en rättvis bild av samhället. Det är så mycket mer... Detta skildrar Rosman genom Astrid och Vendela som på 2000- talet bor på Klåverön, Astrid närmare 70 år är åretruntboende, Vendela vänder dit på sommar och lov tillsammans med sin 15- årige son och bror. En tragisk upptäck av ett kvinnolik med ett spädbarn i famnen påbörjar en historisk resa där vi som parallellhandling får följa med 250 år bakåt i tiden, till den tid då Agnes kommer till Marstrand från en by på Härnäset (nära, nära min hemort!). Hon har flytt sin fars beslut att gifta bort henne till en äldre och rikare man. Agnes vet vad som skulle gå henne till mötes, då mannens tidigare hustrur mystiskt hittats döda på gården. Hon klär således ut sig till man och följer med en båt söderut. Hon hamnar på Marstrand som mellan 1775 och 1795 fungerade som frihamn. En frihamn innebär att varor får föras dit tullfritt, vilket innebar att Marstrand var en ort med mycket ruljans och kring detta bygger Rosman upp en trovärdig berättelse om hur livet kunde vara på den tiden. Agnes är den som står som huvudperson i den historiska gestatningen, för det är hon som skriver den dagbok som Astrid på 2000- talet sitter och läser. Genom dagboken kommer vi till insikt om vad som fört kvinnan och spädbarnet till träsket...Samtidigt är detta en form av kriminalroman, och gänget från tidigare böcker hänger med- med den nyfikna och historieintresserade kriminalpolisen Karin Adler i spetsen utreds och undersöks historien om kvinnan och spädbarnet, under tiden som ännu en tragisk händelse fört kriminalpolisen och kriminalteknikerna till ön- är det en tragisk olycka eller har någon medvetet stängt in Jessica på utedasset? Och i så fall varför? Boken har inte samma kriminalspännande koppling som de tidigare böckerna haft och det kan vara till besvikelse om det är kriminalromaner som eftersöks, men för mig som gillar historia och gillar historia på personliga plan var detta en fröjd att lyssna på.
I efterordet, som jag fick lyssna till av självaste Ann Rosman, berättar hon om den gedigna research som ligger till grund för skapandet av denna bok och det är minst sagt fascinerande hur hon lyckas få ihop alla små delar, alla små detaljer och egna intressen, till en bok som är så fängslande. Främst är det känslan och hur hon beskriver västkustens små fiskarsamhällen som stämmer så överens med min egna känsla, men så har vi det gemensamt jag och Ann, att vi är uppväxta på havet i båt och har fått spendera våra somrar på de ljuvligt runda och släta klippor som endast Bohuslän erbjuder. Efterordet lät mig också förstå att en fortsättning är att vänta och jag kan knappt bärga mig!
Inlägg
