Kriget är slut

Biografier har jag haft lite svårt för, egentligen ogrundat, för de jag läst och lyssnat på har fångat mig med sina stilistiska och gripande handlingar. Bland annat har jag tidigare lyssnat på Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf. Helena af Sandeberg läser in den så bra. Så egentligen borde jag inte ha sådant motstånd till dem, men det är nästan som att alla vill skriva biografier och memoarer idag. Jag bildar ett motstånd mot fenomenet. Dock har jag länge velat läsa Morgan Allings Kriget är slut. Köpte den men lånade ut boken till min mamma och har inte kommit ihåg att ta tillbaka den. Då jag älskar att lyssna på ljudbok på bussen, när jag promenerar, när jag städar, diskar och lagar mat, så bestämde jag mig för att lyssna på den via Storytel (rekommenderas om du gillar att lyssna på ljudböcker). Morgan Alling läser sin egna bok Kriget är slut.

Betyg: 4 av 5

Bild från adlibris.se

Det är en berättelse om Morgan, Mogges, uppväxt i en allt för tragisk och vanlig livssituation. Med en mor som är alkoholiserad hamnar han i ett liv inte skapat för barn. Modern har med Morgan över allt, på stan och på stadens parkbänkar avsedda för alkisar. Fel karlar dras hem, fester i hemmet blir Morgans vardag och för honom är det normalt. Han blir en del i det som så uppenbart skriker "olämpligt för barn" för mig. Han är med när det krökas med alkohol och droger. Han är med ute på stadens gator och torg och han är centrum för moderns "gäng", samtidigt som han glöms bort när festen väl sätts igång. Det finns ingen brist på kärlek och ömhet från moderns sida, det sker dock på ett litet annorlunda sätt. Ett sätt som i längden inte är hållbart. På grund av moderns bakgrund och tidigare misslyckade föräldraskap finns socialen alltid med i bakgrunden. De ger modern många chanser, men tillslut tas barnen, Morgan och hans yngre halvbror Stefan, ifrån henne. Här börjar nästa kaptiel i Morgans liv. Den del som samhället tar ansvar för, eller de brister som samhället borde få stå till svars för. Morgan skyfflas mellan barnhem och fosterhem. Helt ovetandes placeras han hos en den ena och en den andra och hela tiden är trygghet och stabilitet det enda Morgan vill ha. Ett fosterhem behandlar honom som slav och sedermera skills han i detta hem från sin bror, helt ovetandes. Socialen och de vuxna runt omkring honom luras och ljuger för att få Morgan att komma till de olika ställena, och hela tiden finns Morgan där, en person, en individ med egna känslor, tankar och främst, en egen vilja som inte blir hörd. Morgan bygger upp en mur med en försvarsmekanism- han kan vara rolig. Han kan skämta och komma med dumdristiska påhitt. Han blir ett vad vi i skolan skulle kalla- problembarn med koncentrationssvårigheter- när vuxna inte ser hur deras beslut påverkar barnet.

Tillslut kommer Martin in i Morgans liv och äntligen finns det någon som ser, någon som hör och bryr sig. Någon som tar tag i Morgan och hjälper honom, istället för att skälla och besvära sig. Martin påverkar Morgan. Livet med Martin blir vart det lider jobbigare på grund av vissa livsval som Martin gör, men det verkar finnas en grund, en stabilitet som gör Martin till Morgans pappa i vått och tort. Morgan använder sin teatraliska förmåga till att ta sig fram i livet och som 18-åring kommer han in på Teaterhögskolan.

Att Morgan har växt upp i Göteborg och har hängt med alkisarna i Brunnsparken, runt Redbergsplatsen, handlat skor och kläder på Domus (ja, han är ju lite gammal) på Avenyn. Har bott i Gårdssten, Högsbohöjd och festat på Valland gör ju att inlevelsen för en som känner Göteborg blir väldigt stark, för alkisarna hänger i Brunnsparken än idag och i lägenheterna runt om i Göteborg gömmer det sig säkert hundratals barn som Morgan. Denna bok borde vara till dem och till deras väg upp ur asfalten till det blommande liv de alla är värda. Frågan är vilka som skall ta ansvaret. Samhället måste träda in och ha en plan för barnen som drabbats. En plan som inte påverkar de oskyldiga barnen negativt.

Vad vi dock måste ta med oss från Morgans berättelse är att som vuxna gör vi egna val. Val vi gör som bestämmer vad som skall påverka oss i livet, val som avgör hur vi vill må. Morgan avslutar sin bok med att säga:

Hela livet har jag varit utsatt för andra människors idioti, men jag har inget ansvar för vad vuxna människor gjorde mot mig som barn. Däremot har jag allt ansvar för vad jag gör mot mig själv idag, här och nu. Det är jag som bestämmer om min barndom ska få hindra mig eller inte. 

Detta är en berättelse om styrka, kraft och envishet. Om att ta över sitt liv. Om att växa som en maskros ur asfalten. Detta är en berättelse om maskrosbarnet Morgan Persson, sedermera Morgan Alling.

Kriget är slut