måndag 5 juli 2010

Kniven i hjärtat

Han är inget annat än att han är bra, denna Björn Ranelid. Gång efter annan överträffar han mig. Att man kan skriva så som han gör. Det övergår långt min skrivförmåga. Han skriver om etiska och moraliska dilemman, om samhällsbetydande händelser.  I denna bok skildrar han en fars sorg efter vansinnesdådet, en sons kamp att förstå vad som hänt och att förlåta, samt hela familjers smärta över vad som är för grymt för att kallas tragedi, katastrof eller vansinnesdåd. Ordet räcker inte till. . Det var ett nytt liv, en ny tidräkning efter det som inträffade.

Detta är en bok om sorg, smärta och förlåtelse.


Betyg: 5 av 5

David är livstidsdömd. Han mördade två personer. Förstörde deras familjer för all framtid...

Han sitter inlåst inte bara i kroppslig form, utan även själsligt. Trots detta tar han sig friheten att i minnet, i själen, fly fängelset varje dag. Han minns tiden som den var innan katastrofen. Han minns tiden tillsammans med sin fru Anna och sina tre barn Moa, Lina och Kasper. Nu pratar ingen av dem med honom. Hans mor har vänt honom ryggen, hans far är död och ingen vill veta av honom. För döttrarna är han död. Sonen, Kasper, går emot sina systrar och upptar kontakten med sin far. Han vill förstå, kanske inte förlåta, men försöka se ett liv efter tragedin. Ett liv före och ett liv efter- helt olika varandra. I fängelset minns han sin barndom. Han minns sin fars jobb med att sälja symaskiner och han minns hur han fick åka med i fars bil, en Studebaker, till kunderna. Inlåst i fängelset tänker han också på sitt jobb med att producera Höga-Kustenbron och Öresundsbron.

Kasper har varit med om mycket i sitt liv. Hans far har suttit inlåst i åtta år av hans sjutton levda år. I åtta år har han levt i den ya tidräkningen. Tiden efter tragedin. Han vill bygga en bro till sin far. Bron som raserades samma kväll som tragedin inträffade. Kanske kan detta ske genom det gemensamma intresset för matematik?

Sakta byggs en relation mellan far och son upp, en relation som aldrig kan ersätta det som var och som inte godtas av alla. Men David har någon att bolla tankar med igen efter åtta ensamma år. Han gör det med Kasper och han gör det med författaren.


Detta är en bok om relationen mellan far och son, om det som varit och om det som är. Att Ranelid håller barn och unga tryggt i sina hjärtan råder det ingen tvekan om efter Bär ditt barn som sista droppen vatten, och denna, där ytterligare ett citat om hur sköra och viktiga barnen är framförs:
Alla söner och döttrar som vuxit upp har kvar en droppe bröstmjölk som torkat i halsvecket under hakan och föräldrarna vill känna doften resten av sina liv
Barnen är det viktigaste som finns i de vuxnas liv och om detta handlar denna magiska bok.

Sakta närmar Ranelid sig kärnan i boken. Det är inget vi får ta del av direkt eller på stört. Länge är dådet bara "mordet på två människor" eller "det som hände innan den nya tidräkningen" eller "vansinnesdådet". Vad som hänt dröjer han sig vid att avslöja. Aningar växer fram och mot mitten av boken, eller nästan närmare slutet kan jag bekräfta det jag anat. Ranelid själv figurerar som "författaren" i texten och det gör att läsaren inte riktigt vet om detta är en sann historia eller bara fiktion. Hur som haver krävs det otroligt mycket fantasi och eftersökningar för att få berättelsen att verka så sann. Kanske är det det som är lite läskigt. Detta kan mycket väl vara en sann berättelse om en fars tunga gärning- vansinnesdådet- och sveket mot sina barn... Att skriva på detta sättet gör boken och berättelsen levande. Det sätter dagens samhälle i ljuset och personer utanför samhället får en chans till försoning. Gud förlåter alla heter det i boken. Jag är inte kristen, men det är in fin tanke. David förringar på intet sätt det han gjort, han kan inte få det ogjort, men önskan om det finns där.

Ranelid skriver magiskt med ett språk som är lätt att ta till sig men ändå så litterärt korrekt. Det är nästan som det jag kallar talspråk, men på ett djupt poetiskt och litterärt vis. Man får tänka till, låta sin hjärna fundera ett slag. Jag upplever ändå denna boken lättare att läsa och greppa än Bär ditt barn som den sista droppen vatten. Även om den var bra, så var den svårare att förstå helt igenom. Adlibris skriver följande om boken och jag kan inte komma på en bättre förkortande text om författaren och hans verk.
Björn Ranelid berättar om en tragedi och om vägen ut ur den. Hans språk är fullt av bilder som inte bara är oerhört vackra, utan också rymmer sanningar - dolda och dunkla eller strålande klara.

Share/Save/Bookmark

fredag 2 juli 2010

I brist på recensioner

I brist på recensioner just nu så kan jag skriva ett inlägg om senast sedda film. Vi såg Göta Kanal 3- Kanalkungens hemlighet- Värdelös! Den är knappt värd att ens se. Tur att vi hyrde den på ICA för 29 kr... Inte ens några roliga, riktigt roliga, händelser. Bara massa fjant och trams. Och inte var det några roliga skådisar med heller.. *besviken*

Nu är jag sugen på Farsan. Så nästa gång det regnar blir det den!
Share/Save/Bookmark

tisdag 29 juni 2010

Dyrbar Kärlek

Detta är första boken i en serie på hittills fyra böcker av Ramona Fransson. De utspelar sig på västkusten med centrum i Göteborg och på Tjörn. Denna första bok behandlar kärlek av olika slag och hur dyrbar den ska vara. Det tog mig ca ett och ett halvt dygn att läsa ut pocketen som var på 306 sidor.

Betyg: 1 av 5

I en idyll på västkusten rasar flera familjer samman på grund av en serie av händelser som alla verkar höra samman. Kennet Svalborg bestämmer sig för att lämna sin fru och sina barn för en yngre flamma som får honom att tända till på högre höjder än någonsin. Frågan är vad det är Monika är ute efter? Är det Kennet eller är det hans pengar? Och vad vill hennes bror, Torsten, som dyker upp efter fem års tystnad? Viola är arg på Kennet och på att han inte tar sitt ansvar över barnen, men samtidigt ser hon en ljusning i att äntligen få komma ifrån hemmafru livet och börja jobba på sitt gamla jobb.

Daniel och Miriams idylliska värld rasar också samman i samma veva då deras dotter Elina försvinner under ett inbrott i Violas hem, där hon suttit barnvakt åt hennes barn under natten. Frågan är nu om Elinas försvinnande har något att göra med Torstens strävan efter pengar. Kennet hade trots allt tavlor väda en summa av fyra miljoner i huset. Allt är en hel salig röra och denna röra ska spaningschef Greger Thulin reda ut. Tillsammans med sina kollegor tar han tag i utredningen. En utredning som får fart när lik efter lik dyker upp på deras bord. Det ena är en ung kvinna, det andra en ung man. Vilka är det och stämmer något in på Elinas försvinnande?


Efter denna beskrivning kan man tro att boken är full av spänning och äventyr. Så är tyvärr inte fallet. Boken är tam och rörig. Många personer är inblandade, vilket det brukar vara i kriminalromaner. Inget fel i det, men det blir rörigt när alla tänker nästan samtidigt. Den ena pratar i telefonen och den han pratar med tänker en massa samtidigt som han som pratar tänker minst lika mycket. Det ger ett rörigt intryck.

Dessutom lyser generaliseringar igenom ytterst tydligt och det märks väldigt väl hur författaren ställer sig till olika samhällsdilemman. Det är alltså ingen geinialiskt författad bok då författarens egna syn lyser igenom allt för starkt. Särskillt mycket skärgårdidyll fick man heller inte ta del av. Vart det hela höll hur har jag ingen aning om. Tjärn nämndes någon gång och då var det Greger som hade en sommarstuga där. Antagligen kommer Tjörn få större betydelse i kommande böcker, men nu fick man knappt en hint om vart alla befann sig. Kring Göteborg var det iaf och ibland i Köpenhamn.

Att jämföra dessa böcker med Läckberg eller Marklund går inte. Jag har stundtals svårt för deras böcker, men de är bra mycket bättre än Fransson. Den slutsatsen kan jag dra efter att ha läst en bok. Får se om jag ändrar åsikt längre fram. Tror det får bli ett break med lite Ranelid sålänge. Lite givande läning så att säga.
Share/Save/Bookmark

onsdag 23 juni 2010

Change of heart

Picoult har en tendens att skriva böcker om hugger tag i hjärtat och än en gång har hon gjort det. Denna lyssnade jag på, på engelska. Det var kul och lärorikt. Perfekta sysslor att göra undertiden är att städa, diska eller promenera! Och även perfekt om man inte kan sova...Hennes grej är i och för sig att skriva just böcker som ställer etikska frågor. Vad är rätt och vad är fel? I denna omvälvande berättelse är det June som får utstå etikens makabra svårigheter. Vad är rätt at göra? Ska min dotter få leva till varje pris- även om det hänger på hennes systers mördare?


Betyg: 3 av 5



June och hennes man bjuder in en hantverkare i sitt hem, för att fixa badrummet. Saker går inte riktigt som tänkt och han mördar Junes dotter, Elizabeth, och man, Elizabeths styvpappa. June och hennes ofödda barn, Claire, undkommer mördaren. Tolv år senare behöver Claire ett nytt hjärta, annars kommer hon att dö. En donator dyker upp och June är överlycklig, till dess hon får kännedom om att donatorn är Elizabeths mödrare.

Mödrare, Shay, sitter i fängelse med dödsstraff kommande, för morden på Elizabeth och hennes styvpappa. Allt han vill är att få dö på ett sådant sätt att Claire kan få hans hjärta. Under historiens gång dyker andra betydelsefulla personer upp. Fader Michael Wright som är Shays andliga rådgivare stöter på upptäckter som får honom att fundera över sin tro. Maggie Bloom, Shays ACLU-representant (någon form av civilrättsadvokat) möter också en del händelser som ställer det moraliska på ändan- vad är rätt och vad är fel kontra vad är lagligt? Samt att hon under tiden själv kämpar med sin dåliga självkänsla och den komplicerade relationen till sin egen mamma.

Picoult tar i denna historia upp ämnen som berör- fågnarnas rätt till sin tro, dödsstraffets vara eller icke vara, relationer mellan mor- dotter med mera.
Share/Save/Bookmark

Evig väntan

För att hålla bloggen lite väl uppdaterad i väntan på mina böcker som nu är skickade från AdLibris kan jag meddela att jag fått min älsklingsbok- Bär ditt barn som den sista droppen vatten- från bokbörsen/bokrummet. Lite magstarkt att kalla det älsklingbok än, när jag hittills bara läst den en gång, men så fantastiskt skriven som den är är ordvalet inte så långt borta. Recension kommer när jag läst ut den igen, för att samla på mig citat och kopplingar att skriva om!
Share/Save/Bookmark

söndag 20 juni 2010

Jag är kvar hos er

Jag lånade ju en bok i svärmors bibliotek och läste ut den snabbt. En som för en gång skull inte var thriller eller kriminalroman, vilka genrar är överreprecenterade i hennes biblioket- Jag är kvar hos er av Peter Pohl. Den ligger som ungdomasroman, men är läsvärd även för andra såklart.

Betyg: 3 av 5

Anna, 15 år, har i många år lidigt av svår reumatism och under hennes 16:e år blir det värre och värre. Hon får svårt att gå och har ständigt ont i huvudet och knäna. Parallellt med Annas berättelse om sina egna upplevelser får vi följa hennes mamma- Eva,  storasyster Maria och bästa vännen Hannas upplevelser om Annas sjukdom. Läkaren som behandlat Anna för hennes reumatism ger ut mer mediciner och upptäcker inget nytt. Det är först när Anna börjar se dubbelt och blir röntgad hos en ögonspecialist som man upptäcker att Annas problem inte alls beror på reumatism. De beror på den hjärntumör som växer i hennes hjärna.

Nu börjar en kamp, en kamp som för Anna får ut på att få hennes nära och kära att acceptera utgången. Hon måste få dem att överleva henne. Det är hennes sista mål- och hon måste få dem att förstå att hon alltid är kvar hos dem...


Boken är skriven på ett sådant sätt att den känns verklighetsbaserad och med tanke på hur många som ständigt blir diagnostiserade med hjärntumörer skulle den mycket väl kunna vara verklighetsbaserad. Jag har dock inte hittat bevis för att just denna är det. Sättet att få följa olika personer, och Anna själv, genom hennes resa är givande, men det kan även bli lite enformigt, lite förutsägbart nästan. Sen är det språket inte litterärt vackert, utan snarare lättläst ur ett talspråkligt perspektiv. Det gör boken väldigt lättläst, vilket givetvis är ett plus eftersom det är en ungdomsroman. Men för min del sänker det betyget en aning. Dock är boken absolut en jag skulle kunna använda i undervisningen, just för att den är lättläst med ett rörande buskap.
Share/Save/Bookmark

fredag 18 juni 2010

Nu ska här läsas!



Efter att skolan nu tagit sommarlov har jag gått utan läsvärd bok, och jag tappade lusten efter att min recension av "Bär ditt barn som den sista droppen vatten" försvann och boken finns inte att få tag på någon stans, men hittade en pocketversion på bokbörsen, så den ska jag försöka få. Har anmält mitt intresse men ej fått betalningsuppgifter än. Hoppas de kommer senare idag!


Men iaf, gjorde en beställning från adlibris. Från början såg den ut såhär:

Men blev nedbantat till detta:

Då den första listan blev på tok för dyr! Kan man inte skapa önskelistor på adlibris? Det hade varit så bra. Nu lägger jag bara alla böcker jag vill ha i kundkorgen, men kan ju sällan köpa alla jag vill ha direkt, så får ta bort dem och lägga till dem på nytt efteråt. Inga problem, men det är ett moment extra. 

Så i sommar ska jag läsa lite Ranelid och lite Västkustlitteratur! Ramona Franssons böcker är nämligen från trakterna härikrig, alltså lite i stil med Läckberg och Rosman. Jag har inga större förväntningar, men det ska bli kul att läsa och det är kul att känna igen sig. 

Vad det gäller den där introduktionen till Om jag kunde drömma, så kommer den komma i sin helhet, så småning om. Det är bara att jag ska sätta mig ned och göra det, men men...


Share/Save/Bookmark

lördag 3 april 2010

Twilight Saga

Jag har dragis ut på recensionen av Twilightserien, mest för att det alltid måste smälta en aning innan jag vet vad jag hört. För jag lyssnade på den igen. Uppläsaren- Mirja Turestedth- är helt enormt bra. Så hur tycker jag egentligen? Betygen varierar kraftigt mellan böckerna, men helheten är bra.

Betyg helheten: 4 av 5
Twilight- Om jag kunde drömma: 5 av 5
New Moon- När jag hör din röst: 4 av 5
Eclipse- Ljudet av ditt hjärta: 3 av 5
Breaking Dawn- Så länge vi båda andas: 2 av 5

Jag gillar mystiken och det litet overkliga i böckerna. Jag gillar samspelet mellan verkligheten och det overkliga- vampyrerna och varulvarna. Därav är de två första böckerna de bästa. Där ser vi samspelet mellan de två världarna. Ett samspel där man inte riktigt vet vad som kommer att ske. Den mystik som svävar runt Bella Swan i mötet med Edvard och hans familj. Mystiken som är när hon får reda på Jacobs sanna jag och får träffa hans vänner. Mystiken som existerar mellan de två overkliga världarna- vampyrerna och varulvarna. Jag gillar spänningen och Edwards sköna roll. Honom fattade jag tycke för i början, för som ni vet har det inledande kapitlet i Om jag kunde drömma tillägnats honom och hans första möte med Bella. Redan där förstår man kraften som ligger bakom hans identitet. Så, Om jag kunde drömma och När jag hör din röst är bra för att de är mystiska och har det där mystiska samspelet mellan människovärlden och vampyr/varulvsvärlden. Detta går allt mer utför i de två efterföljande böckerna. Det hela kommer mer och mer kretsa kring valet, valet att förbli människa, eller övergå till deras värld- vampyrernas värld. Där försvinner mystiken och med det försvinner enligt min åsikt allt det bra. 

Ljudet av ditt hjärta innehåller fortfarande en aning mystik, men storyn i denna bok är inte alls lika spännande som i de andra. Storyn med de nyfödda som skapats av en annan, mäktigare, vampyr kommer ändå i skymundan av den enorma kärlekshistoria detta faktiskt är. Stephanie Meyer lyckas inte riktigt koppla samman kärleken och storyn lika bra i denna bok som hon lyckats i de andra. Storyn fallerar på flera ställen och jag har svårt att egentligen komma på vad som hände i Ljudet av ditt hjärta. Den säger mig ingenting. Det är egentligen en enda lång startsträcka för nästa bok, Så länge vi båda andas.

När vi kommer till den fjärde boken i serien har det verkligen urartat. Kärlekshistorien är fortfarande helt makalös, men här tappas mystiken mellan de olika världarna bort. Vampyrerna och varulvarna blir som ett mot de onda. Det klassiska "de onda mot de goda" blir centralt, vilket inte alls varit temat i de tidigare böckerna. Där har det varit två olika sidor mot de onda liksom. Båda som kämpat var för sig, mot det onda och mot varandra- med samma mål. Att rädda Bella. I Så länge vi båda andas kopplas världarna samman och jag tycker det förstör hela mystiken i boken, främst för att den riktiga världen- människorvärlden- nästan helt kopplas bort. Bellas pappa Charlie får en ytterst liten roll, till skillnad mot främst den första boken där han var central i handlingen. Kontakten till den mänskliga världen försvinner helt och jag tycker det är synd. Det gör boken förutsägbar och slutet på det hela är en aning för hollywoodaktigt. Det är aningen för lyckligt. Speciellt med tanke på allt annat som hänt i serien, närheten till döden flera gånger, kärlekstrubbel och relationer till föräldrar och vänner.

Kärlekshistorien är fantastisk, rollerna är bra beskrivna och deras karaktärsdrag känns lätta att greppa. Vilket gjorde saker både lättare och svårare när filmerna kom. Men storyn mot slutet fallerar grovt. Främst för att mystiken mellan dem alla och alla världarna försvinner. Helt plötsligt är det bara de goda mot de onda och det känns så vanligt. Jag trodde att dessa böcker skulle ge mer än det vanliga, men detta visar bara på att de är ytterligare vanliga tonårsböcker med den självklara kärlekshistorien i centrum. Kanske är det just genren ungdomsbok som drar ned betyget. Det är synd, för serien börjar bra.

Måste även skriva en rad eller två om vad jag tycker om de svenska titlarna. Som ni ser överst i inlägget är de annorlunda på svenska. Jag är helt fascinerad av de poetiska svenska titlarna. De är så genealiskt poetiska så jag nästan ryser! Jag har förstått att människor som läst böckerna på engelska inte tycker att titlarna är så bra, men då säger jag bara: Läs dem/lyssna på dem på svenska så kommer ni förstå!




Share/Save/Bookmark

fredag 12 februari 2010

Svinalängorna

Så var ännu en bok utläst. Denna gång blev det Svinalängorna, av Susanna Alakoski.

Betyg: 2 av 5

Det var inte en av de bäst skrivna böckerna jag läst, men det är nog å anda sidan meningen. Jag måste ju ändå medge att det är en kost att skriva så dåligt så att det blir bra. Boken handlar om Leena som växer upp med en alkoholiserad mamma och pappa, i ett område som kanske inte har det bästa området. De kom från Finland och föräldrarna verkar ha svårt att aklimatisera sig till det svenska livet i staden Ystad. Leena träffar jämnåriga som har ett ungefär likadant liv och man får följa dem genom deras kamp mot... allt.

Orkar inte med en full beskrivning, så klistrar in vad AdLibris skriver om boken:
Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls på 60-talet av invandrarfamiljer och låginkomsttagare. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Av kommunen får kvarteret snart namnet Svinalängorna.

De brandgula trevåningshusen blir en samlande plats för Susanna Alakoskis roman om Leena, som klarögt och fartfyllt berättar om sig själv, sina föräldrar och grannar och alla de dråpliga och drastiska händelser som utspelar sig runt henne. Men skrattet fastnar i halsen när denna barndomsskildrings verkliga karaktär börjar skönjas.


Boken är väl inte direkt bra kan jag tycka. Jag mår bara dåligt när jag läser den, för jag vet att det är såhär på riktigt också. Så en väldigt samhällsåtergivande bok är det, men det låga betyget står sig. Den är inte speciellt bra, tycker jag!

Share/Save/Bookmark

tisdag 26 januari 2010

Fyrmästarens dotter

Då tar vi och lägger till ännu en bok till förrådet i min bokhylla. Denna gång är det Ann Rosmans Fyrmästarens dotter som ljudit i mina öron. Japp, jag lyssnade på den. Mycket härligt. Det är samma uppläsare som till Twilightserien- Mirja Turestedt. Hon är även högaktuell nu i Sommaren med Göran. Fulkomligt älskar hennes röst!

Betyg: 3 av 5

Handlingen utspelar sig mestadels på Marstrand och Koön, samt i Göteborg och Göteborgs skärgård med bas från Hamneskär, skäret där fyren Pater Noster står. Det är kriminalpolisen Karin som är den centrala i handlingen. Hon får i uppdrag att undersöka ett nästan 40 år gammalt mord på just Hamneskär, eller det är där liket återfinns. Vad som hänt personen innan den dog är vad Karin får i uppdrag att ta reda på. Det hon finner för henne ut i skärgården till Marstrand. Många personer med olika personligheter finns runt Karin och man får ta del av deras liv med. Som i många småstäder kopplas allt tillslut samman och bilden klarnar allt mer för Karin, men det sker på ett typiskt deckarsätt. Ett sätt som är mer än uttjatat.

Boken påminner läskigt mycket om Läckbergs serie med mord i handlingen, men storyn bakom är bra mycket mer komplex än så och det man egentligen vill följa är personerna i boken, inte mordutredningen. Därav det låga betyget. Nu höjs betyget med en femtedel till just tre av fem pågrund av den otroligt vackra miljön som beskrivs otroligt levande. Så partisk västkustbo som jag är hade nog betyget inte blivit så högt om det utspelat sig i Stockholms skärgård...
.........................................................

Följs av; Själakistan och Porto Francos väktare
Share/Save/Bookmark

fredag 15 januari 2010

Kan du säga schibbolet?

Marjaneh Bakhtiaris andra bok efter Kalla det vad fan du vill heter alltså Kan du säga schibbolet? och den är helt fantastisk om ni frågar mig.

Betyg- 5 av 5

Den tar upp problematiken kring detta med invandrare- vilka är invandrare? Bakhtiari problematiserar begreppet invandrare på ett otroligt intressant sätt. Begreppet får aldrig en lösning. Vi får aldrig reda på vad en invandrare är, för det är olika i olika situationer.
Man kan väl säga att boken kretsar runt familjen Abbasi som är invandrade från Iran, pappa Mahrdad, mamma Noushin, döttrarna Parisa och Baran. De bor i en fin förort till Malmö. Mehrdad jobbar som professor på högskolan och Noushin är sjukskriven. Samtigt får vi följa andra karaktärer i kretsen runt dem. Bland annat barnens kusin och moster när de far iväg till Iran, bara de två systrarna. Dessutom får vi sett världen ur katten Albins ögon med. Beskrivningarna är levande och nyanserade, samtidigt som att de inte tar ställning. Massa identitetsfrågor tas upp, men de lämnas som oupplösta- De lämnas till oss att definiera själva. Vad är invandrare? Är det okej att använda orden 'svenne' och 'blatte'? Vart finner vi vår identitet?

Denna bok klassas som invandrarlitteratur. Varför? Vad tycker ni? Kan man tala om en invandrarlitteratur? Man talar om det idag i benämningen att det ä litteratur skriven av en invandrare eller andra generationsne invandrare som skrivit om just invandrare. Tycker ni att det är en rättvis definition?

Mycket, mycket läsvärd och tänkvärd bok!
Share/Save/Bookmark

fredag 8 januari 2010

Om jag kunde drömma- Midnight sun

När jag nu börjat läsa Stephanie Meyers- Twilight på just engelska märkte jag en sak. Den skiljer sig från ljudboken Om jag kunde drömma på svenska. På ljudboken handlar det första kapitlet om Edward och hans möte med Bella. Från de första blickarna i matsalen till mötet i biologisalen, allt skildrat ur Edwards ögon. Jag älskade det stycket. Fick liksom direkt en inblick i Edward och hans syskon. Men så började jag på Twilight och detta kapitel finns inte med där! Konstigt tyckte jag. Så kan de ju inte förändra böcker! Tänkte om det kapitlet finns med i boken Om jag kunde drömma också, men icke. Det finns alltså bara med på ljudboken. Lite konstigt tycker jag. Varför gör man så liksom? Okej om det funnits med i "vanliga" boken också, men bara i ljudboken? Nåja, jag gillade det som sagt så nu uppmuntrar jag alla att ljussna på Om jag kunde drömma. Mirja Turestedt är för övrigt en grym uppläsare! Jag har stora problem nu med boken bara för det. Jag fastnade verkligen för ljudboken! Nåja, konsulterade några andra Twilightfans ang detta och en rekomenderade mig att kolla in Midnight sun, som är Meyers nya bok om Edwards syn på det hela. Och visst är kapitlet från Om jag kunde drömma taget därifrån. Inte rakt av, men stora delar.

Jag har börjar skriva ned denna del, för er som vill ta del av Edwards tankar. Det är alltså nedskrivet från ljudboken Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer, översättare Carina Jansson och uppläsare Mirja Turestedt. 

Jag har själv delat in det i olika delar, för att göra det lättare. Egentligen är allt ett kapitel. Det kommer efter prologen, innan man får möta Bella. Så med det sagt jag ger er nu första delen:

Ur Edwards ögon, del I
Det hade gått två veckor sedan vår senaste jakt. Det hade inte varit någon särskilt svår tid för resten av oss. Lite besvärande ibland om en människa kom för nära eller om vinden blåste åt fel håll. Men människor kom sällan särskilt nära. Deras instinkter sa dem vad deras medvetande aldrig skulle förstå. Vi var farliga. Jasper var väldigt farlig just nu.
  En tjej stannade till vid bordet närmast vårt för att prata med en kompis. Hon drog fingrarna genom sitt kortklippta bruna hår och värmefläktarna blåste hennes doft åt vårt håll. Jag var van vid hur doften fick mig att reagera. Den torra värken i svalget, det ihåliga suget i magen, musklerna som automatiskt spändes och giftet som rann till i munnen. Det var helt normalt och oftast ganska lätt att ignorera, men det var svårare nu och känslorna var dubbelt så starka eftersom jag också övervakade Jaspers reaktion. En tvillingtörst, inte bara min egen.
  Jasper tappade kontrollen över sin fantasi. Han förställde sig att han reste sig upp från sin plats bredvid Alice och ställde sig bredvid människoflickan. Han föreställde sig hur han böjde sig ned som för att viska i hennes öra och lät sina läppar röra mot hennes hals. Han föreställde sig hur det varma blodflödet under hennes tunna hud skulle kännas mot hans mun. Jag sparkade till hans stol. Han mötte min blick som hastigast och tittade sedan ned. Jag hörde skam och upproriskhet krocka i hans tankar. ”Förlåt” muttrade han. ”Du tänkte inte göra någonting” mumlade Alice och lugnade honom. ”Det såg jag”. Jag hejdade grimasen som skulle ha avslöjat hennes lögn.
  Vi måste hålla ihop Alice och jag. Det var inte lätt att höra röster eller se visioner av framtiden. Vi var missfoster i en värld av monster. Vi beskyddade varandras hemligheter. ”Det hjälper lite om man tänker på dem som människor” föreslog Alice och hennes höga musikaliska röst var för snabb för att mänskliga öron skulle uppfatta den. ”Hon heter Whitney och har en lillasyster som hon avgudar. Hennes mamma bjöd Esme på trädgårdsfest, minns du det?” ”Jag vet vem hon är” svarade Jasper bryskt. Han vred på huvudet för att titta ut genom ett av de små fönstren strax under taket i det långa rummet och hans tonfall markerade att samtalet var över. Han behövde jaga inatt. Det var löjligt att ta sådana här risker. Att försöka sätta hans styrka på prov och bygga upp hans motståndskraft. Jasper bode helt enkelt acceptera sina begräsningar och arbeta utifrån dem. Hans tidigare vanor gynnade inte den livsstil vi valt och han borde inte pressa sig själv såhär. Alice suckade tyst, reste sig upp, tog sin matbricka, sin rekvisita egentligen, och lämnade honom. Hon visste när han hade fått nog av hennes uppmuntran. Även om Rosalies och Emmetts förhållande var mer uppenbart, så var det Alice och Jasper som kände varandra utan och innan, som om de också kunde läsa tankar, men bara varandras.

Share/Save/Bookmark

onsdag 6 januari 2010

Snabba cash- Hatet, Drivet, Jakten

Så läste jag ut denna 'dicklit'-bok under jul och nyår. Dicklit= typiskt 'manligt' eller ja, motsvarigheten till chicklit helt enkelt.

Betyg- 4 av 5

Inte min smak, men å andra sidan, vad är min smak? Jag slukar allt i min väg. Det som känns bra för tillfället. Nu blev det denna för att den ingår som skönlitteratur i genren 'dicklit' (som vi just nu läser i Litt.vet) helt enkelt, men också för att den komit ut på film och jag är en sådan som vill läsa boken innan jag ser filmen. Så två flugor i en smäll.

Boken är bra. Det är en intressant handling och det som käns spännande är att man vet att något ska hända, men man vet inte vad. I chicklit känns det så utstakat redan från början. Karriärkvinna i nöd som 'tappar bort sig själv'. Lämnar jobb och pojkvän för att finna sig- finner 'den stora kärleken' på vägen. Slutet gott i sann romantisk anda. Så var ju inte riktigt denna boken. Stockholms under värld skildras på ett otroligt levande och verkligt sätt. Det känns lite som någon Beckfilm, fast andra sidan är skildrad. 'The bad guy´s' sida liksom. Dock dras betyget ned med en enhet på grund av segheten som finns. Boken är över 450 sidor lång och det tar en himla tid innan något händer. Sedan är språket inte det bästa, eller så är det det, för att det är så genomtänkt av Lapidius. Man får nog ta det med en nypa salt dock.



Share/Save/Bookmark
 

© 2009Ur min bokhylla | by TNB