Twilight Saga

Jag har dragis ut på recensionen av Twilightserien, mest för att det alltid måste smälta en aning innan jag vet vad jag hört. För jag lyssnade på den igen. Uppläsaren- Mirja Turestedth- är helt enormt bra. Så hur tycker jag egentligen? Betygen varierar kraftigt mellan böckerna, men helheten är bra.

Betyg helheten: 4 av 5

Twilight- Om jag kunde drömma: 5 av 5

New Moon- När jag hör din röst: 4 av 5

Eclipse- Ljudet av ditt hjärta: 3 av 5

Breaking Dawn- Så länge vi båda andas: 2 av 5

Jag gillar mystiken och det litet overkliga i böckerna. Jag gillar samspelet mellan verkligheten och det overkliga- vampyrerna och varulvarna. Därav är de två första böckerna de bästa. Där ser vi samspelet mellan de två världarna. Ett samspel där man inte riktigt vet vad som kommer att ske. Den mystik som svävar runt Bella Swan i mötet med Edvard och hans familj. Mystiken som är när hon får reda på Jacobs sanna jag och får träffa hans vänner. Mystiken som existerar mellan de två overkliga världarna- vampyrerna och varulvarna. Jag gillar spänningen och Edwards sköna roll. Honom fattade jag tycke för i början, för som ni vet har det inledande kapitlet i Om jag kunde drömma tillägnats honom och hans första möte med Bella. Redan där förstår man kraften som ligger bakom hans identitet. Så, Om jag kunde drömma och När jag hör din röst är bra för att de är mystiska och har det där mystiska samspelet mellan människovärlden och vampyr/varulvsvärlden. Detta går allt mer utför i de två efterföljande böckerna. Det hela kommer mer och mer kretsa kring valet, valet att förbli människa, eller övergå till deras värld- vampyrernas värld. Där försvinner mystiken och med det försvinner enligt min åsikt allt det bra. 

Ljudet av ditt hjärta innehåller fortfarande en aning mystik, men storyn i denna bok är inte alls lika spännande som i de andra. Storyn med de nyfödda som skapats av en annan, mäktigare, vampyr kommer ändå i skymundan av den enorma kärlekshistoria detta faktiskt är. Stephanie Meyer lyckas inte riktigt koppla samman kärleken och storyn lika bra i denna bok som hon lyckats i de andra. Storyn fallerar på flera ställen och jag har svårt att egentligen komma på vad som hände i Ljudet av ditt hjärta. Den säger mig ingenting. Det är egentligen en enda lång startsträcka för nästa bok, Så länge vi båda andas.

När vi kommer till den fjärde boken i serien har det verkligen urartat. Kärlekshistorien är fortfarande helt makalös, men här tappas mystiken mellan de olika världarna bort. Vampyrerna och varulvarna blir som ett mot de onda. Det klassiska "de onda mot de goda" blir centralt, vilket inte alls varit temat i de tidigare böckerna. Där har det varit två olika sidor mot de onda liksom. Båda som kämpat var för sig, mot det onda och mot varandra- med samma mål. Att rädda Bella. I Så länge vi båda andas kopplas världarna samman och jag tycker det förstör hela mystiken i boken, främst för att den riktiga världen- människorvärlden- nästan helt kopplas bort. Bellas pappa Charlie får en ytterst liten roll, till skillnad mot främst den första boken där han var central i handlingen. Kontakten till den mänskliga världen försvinner helt och jag tycker det är synd. Det gör boken förutsägbar och slutet på det hela är en aning för hollywoodaktigt. Det är aningen för lyckligt. Speciellt med tanke på allt annat som hänt i serien, närheten till döden flera gånger, kärlekstrubbel och relationer till föräldrar och vänner.

Kärlekshistorien är fantastisk, rollerna är bra beskrivna och deras karaktärsdrag känns lätta att greppa. Vilket gjorde saker både lättare och svårare när filmerna kom. Men storyn mot slutet fallerar grovt. Främst för att mystiken mellan dem alla och alla världarna försvinner. Helt plötsligt är det bara de goda mot de onda och det känns så vanligt. Jag trodde att dessa böcker skulle ge mer än det vanliga, men detta visar bara på att de är ytterligare vanliga tonårsböcker med den självklara kärlekshistorien i centrum. Kanske är det just genren ungdomsbok som drar ned betyget. Det är synd, för serien börjar bra.

Måste även skriva en rad eller två om vad jag tycker om de svenska titlarna. Som ni ser överst i inlägget är de annorlunda på svenska. Jag är helt fascinerad av de poetiska svenska titlarna. De är så genealiskt poetiska så jag nästan ryser! Jag har förstått att människor som läst böckerna på engelska inte tycker att titlarna är så bra, men då säger jag bara: Läs dem/lyssna på dem på svenska så kommer ni förstå!

Twilight Saga