Jag är kvar hos er

Jag lånade ju en bok i svärmors bibliotek och läste ut den snabbt. En som för en gång skull inte var thriller eller kriminalroman, vilka genrar är överreprecenterade i hennes biblioket- Jag är kvar hos er av Peter Pohl. Den ligger som ungdomasroman, men är läsvärd även för andra såklart.

Betyg: 3 av 5

Anna, 15 år, har i många år lidigt av svår reumatism och under hennes 16:e år blir det värre och värre. Hon får svårt att gå och har ständigt ont i huvudet och knäna. Parallellt med Annas berättelse om sina egna upplevelser får vi följa hennes mamma- Eva,  storasyster Maria och bästa vännen Hannas upplevelser om Annas sjukdom. Läkaren som behandlat Anna för hennes reumatism ger ut mer mediciner och upptäcker inget nytt. Det är först när Anna börjar se dubbelt och blir röntgad hos en ögonspecialist som man upptäcker att Annas problem inte alls beror på reumatism. De beror på den hjärntumör som växer i hennes hjärna.

Nu börjar en kamp, en kamp som för Anna får ut på att få hennes nära och kära att acceptera utgången. Hon måste få dem att överleva henne. Det är hennes sista mål- och hon måste få dem att förstå att hon alltid är kvar hos dem...


Boken är skriven på ett sådant sätt att den känns verklighetsbaserad och med tanke på hur många som ständigt blir diagnostiserade med hjärntumörer skulle den mycket väl kunna vara verklighetsbaserad. Jag har dock inte hittat bevis för att just denna är det. Sättet att få följa olika personer, och Anna själv, genom hennes resa är givande, men det kan även bli lite enformigt, lite förutsägbart nästan. Sen är det språket inte litterärt vackert, utan snarare lättläst ur ett talspråkligt perspektiv. Det gör boken väldigt lättläst, vilket givetvis är ett plus eftersom det är en ungdomsroman. Men för min del sänker det betyget en aning. Dock är boken absolut en jag skulle kunna använda i undervisningen, just för att den är lättläst med ett rörande buskap.

Jag är kvar hos er