Om jag kunde drömma- Midnight sun

När jag nu börjat läsa Stephanie Meyers- Twilight på just engelska märkte jag en sak. Den skiljer sig från ljudboken Om jag kunde drömma på svenska. På ljudboken handlar det första kapitlet om Edward och hans möte med Bella. Från de första blickarna i matsalen till mötet i biologisalen, allt skildrat ur Edwards ögon. Jag älskade det stycket. Fick liksom direkt en inblick i Edward och hans syskon. Men så började jag på Twilight och detta kapitel finns inte med där! Konstigt tyckte jag. Så kan de ju inte förändra böcker! Tänkte om det kapitlet finns med i boken Om jag kunde drömma också, men icke. Det finns alltså bara med på ljudboken. Lite konstigt tycker jag. Varför gör man så liksom? Okej om det funnits med i "vanliga" boken också, men bara i ljudboken? Nåja, jag gillade det som sagt så nu uppmuntrar jag alla att ljussna på Om jag kunde drömma. Mirja Turestedt är för övrigt en grym uppläsare! Jag har stora problem nu med boken bara för det. Jag fastnade verkligen för ljudboken! Nåja, konsulterade några andra Twilightfans ang detta och en rekomenderade mig att kolla in Midnight sun, som är Meyers nya bok om Edwards syn på det hela. Och visst är kapitlet från Om jag kunde drömma taget därifrån. Inte rakt av, men stora delar.

Jag har börjar skriva ned denna del, för er som vill ta del av Edwards tankar. Det är alltså nedskrivet från ljudboken Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer, översättare Carina Jansson och uppläsare Mirja Turestedt. 

Jag har själv delat in det i olika delar, för att göra det lättare. Egentligen är allt ett kapitel. Det kommer efter prologen, innan man får möta Bella. Så med det sagt jag ger er nu första delen:

Ur Edwards ögon, del I

Det hade gått två veckor sedan vår senaste jakt. Det hade inte varit någon särskilt svår tid för resten av oss. Lite besvärande ibland om en människa kom för nära eller om vinden blåste åt fel håll. Men människor kom sällan särskilt nära. Deras instinkter sa dem vad deras medvetande aldrig skulle förstå. Vi var farliga. Jasper var väldigt farlig just nu.

  En tjej stannade till vid bordet närmast vårt för att prata med en kompis. Hon drog fingrarna genom sitt kortklippta bruna hår och värmefläktarna blåste hennes doft åt vårt håll. Jag var van vid hur doften fick mig att reagera. Den torra värken i svalget, det ihåliga suget i magen, musklerna som automatiskt spändes och giftet som rann till i munnen. Det var helt normalt och oftast ganska lätt att ignorera, men det var svårare nu och känslorna var dubbelt så starka eftersom jag också övervakade Jaspers reaktion. En tvillingtörst, inte bara min egen.

  Jasper tappade kontrollen över sin fantasi. Han förställde sig att han reste sig upp från sin plats bredvid Alice och ställde sig bredvid människoflickan. Han föreställde sig hur han böjde sig ned som för att viska i hennes öra och lät sina läppar röra mot hennes hals. Han föreställde sig hur det varma blodflödet under hennes tunna hud skulle kännas mot hans mun. Jag sparkade till hans stol. Han mötte min blick som hastigast och tittade sedan ned. Jag hörde skam och upproriskhet krocka i hans tankar. ”Förlåt” muttrade han. ”Du tänkte inte göra någonting” mumlade Alice och lugnade honom. ”Det såg jag”. Jag hejdade grimasen som skulle ha avslöjat hennes lögn.

  Vi måste hålla ihop Alice och jag. Det var inte lätt att höra röster eller se visioner av framtiden. Vi var missfoster i en värld av monster. Vi beskyddade varandras hemligheter. ”Det hjälper lite om man tänker på dem som människor” föreslog Alice och hennes höga musikaliska röst var för snabb för att mänskliga öron skulle uppfatta den. ”Hon heter Whitney och har en lillasyster som hon avgudar. Hennes mamma bjöd Esme på trädgårdsfest, minns du det?” ”Jag vet vem hon är” svarade Jasper bryskt. Han vred på huvudet för att titta ut genom ett av de små fönstren strax under taket i det långa rummet och hans tonfall markerade att samtalet var över. Han behövde jaga inatt. Det var löjligt att ta sådana här risker. Att försöka sätta hans styrka på prov och bygga upp hans motståndskraft. Jasper bode helt enkelt acceptera sina begräsningar och arbeta utifrån dem. Hans tidigare vanor gynnade inte den livsstil vi valt och han borde inte pressa sig själv såhär. Alice suckade tyst, reste sig upp, tog sin matbricka, sin rekvisita egentligen, och lämnade honom. Hon visste när han hade fått nog av hennes uppmuntran. Även om Rosalies och Emmetts förhållande var mer uppenbart, så var det Alice och Jasper som kände varandra utan och innan, som om de också kunde läsa tankar, men bara varandras.

Om jag kunde drömma- Midnight sun