Lilla stjärna

Lyssnade för ett tag sedan på Lilla stjärna Av Johan Ajvide Lindqvist. Mer fängslande, skräckinjagande och förfärande bok lär man få leta länge av. Jag har fått intrycket av att det är såhär han skriver den där Lindqvist. Vet att jag började lyssna på Låt den rätte komma in men slutade av samma anledning. Den var för läskig.

Betyg: 4 av 5

Betyget måste nog ändå bli relativt högt då boken är välskriven och handlingen är fenomenalt fängslade och upplägget är klockrent. Med en otrolig pression prickar Lundqvist in hur ensamt livet kan vara. Hur otroligt viktigt det är att det finns människor som hör, ser och bekräftar oss. Hur vi människor är flockdjur- precis som vargarna.  

Vi får följa spändbarnet Flickan, eller Theres som hon sedermera kommer kallas av några. Lennart hittar henne nedgrävd i skogen. Lämnad för att dö. Hon har en perfekt stämma, en perfekt ton, i sina skrik. Det är vad som fångar Lennart, och det är vad han vill bevara intakt hela livet. Hennes sångröst. Därför hålls hon undangömd från samhället. Inget får förstöra denna lilla perfekta flicka. Ingen bekräftelse, ingen kommunikation. Ingenting. Lennarts fru tycker stundvis att det är jobbigt, men finner sig hon med i situationen. Deras vuxne son blir den som på något sätt ändå försöker bekräfta flickan, som han kallar Theres. Tillslut kommer den ödesdigra dagen. Lennart och hans fru mördas. Den enda närvarande är Theres.

Parallellt med historien om Theres får vi möta Theresa som bor tillsammans med sin mamma, pappa och syskon. Hennes barndom var ganska alldaglig. Hon kände sig som vilket barn som helst, men inte lycklig. Livet var grått, trist och alldagligt. Nära vänner finns knappt och den hon hade under barndomen drar sig undan ju äldre de blir. Han flyttade och när de väl började samma skola hade han andra vänner och flickvänner. Livet för Theresa präglades av utanförskap. Efter en rad oberoende händelser, präglade av TV-programmet ”Idol”, internet och slumpen korsas de två tonårsflickornas vägar. En vänskapspakt bildas. En flock. De innesluter fler ensamma flickor i sin flock. Likt vargarna gör de sedan allt vad de kan för att överleva som en och samma flock.

Sorgsna människoöden tar sin tid att målas upp i boken. Redan i inledningen låter Lindqvist oss ana stundande katastrofer. Katastrofer som blir avgörande för många människors liv. Blod, död, panik och hjärnsubstans blir resultatet av dessa flickors utsatta ensamhet. Frågan är: Vem bär ansvaret?

Boken bär en hemsk insikt av verklighet. Nu har jag inte läst något annat av Lindqvist än, men har förstått att hans böcker annars innehåller lite övernaturlighet. Det gör inte denna. Den är verklig och det är vad som är så fruktansvärt skräckinjagande. Detta kan ske. Alla förutsättningar finns i samhället. Obildade vuxna, icke närvarande föräldrar, brist på kommunikation, brist på förståelse, omättat bekräftelsebehov. Alla förutsättningar för bokens kontenta- utanförskap- finns i samhället och allt är ingredienser som bidrar till dessa flickors öde. Bokan kan upplevas som seg, men jag led inte av det eftersom jag lyssnade. Då kan jag göra annat icke tankekrävande undertiden. Dessutom gör segheten ingenting för mer stiligt, varierat och fängslande språk får man leta efter, ja, nästan i klass med Björn Ranelid (om man nu skall jämföra, vilket jag inte gör). Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot att läsa mer av Lindqvist. Låt den rätte komma in finns i min ägo, så kanske blir det nästa? 

Lilla stjärna