Själakistan

Nu har jag lyssnat på ljudbok igen. Jag älskar en god ljudbok när jag är ute och går så Ann Rosmans Själakistan föll mig verkligen i smaken. Det är fortsättningen på Fyrmästarens dotter och fast den egentligen är fristående skulle jag inte vilja kalla den det. Detta för att livet runtikring själva händelsen faktiskt följs upp. Precis som i Läckbergs böcker med andra ord. Livet på "fritiden" spelar så stor roll. Det är dock härligt. Det är vad jag gillar, seciellt när jag är ute och går. Sedan att den är uppläst av Mirja Thurestedt gör det hela bara så mycket bättre, näst intill perfekt! Mirja är fantastisk.

Betyg: 4 av 5

Högt betyg för dess enastående fullträff att så precist pricka in känslor och "the feeling" av västkusten. Kanon. En känsla av små västkustpärlor till byar när de är som tristas, men ändå som mest underbara. Marstrand på sena hösten/vintern. Salta hav som stormar och stänker. Marstrands fästning som tornar upp sig mot södra sidan av ett väldigt berg med massiva klippor på utsidan. Vilken känsla. Vilken fullträff!

Det är som sagt en fortsättning, så det är fortfarande Karin Adler och hennes minst sagt olika kollegor från göteborgpolisen som utreder ännu ett fall på och med kopplingar till Marstrand och dess historia. Vi får följa göteborgspolisens jakt på att finna ut varför morden sker och vad som är grunden. Där kommer det snart till ytan att det handlar om häxprocesserna på 1600- talets Marstrand och dess ättlingar som i rakt nedsitgande led nu lever på, eller med kopplingar till, Marstrand. En fantastiskt historieskildring av häxprocesserna. Något som vi förstås inte kan ta vetenskapligt, men det facsinerar mig ändå att Ann lyckas skriva så bra, för det behövs en gedigen forskning när man skall skriva om stora historiska händelser.

Parallellt med göteborgspolisens undersökning av fallet får vi följa en pojkes traumatiska uppväxt. Negligerad av mor, mormor och syskon växer han upp i en källare. Sedan flyr han och finner ett lugn i sina nya föräldrar- adoptivföräldrarna, men frågan är om inte det förflutna sätter sina spår?

Från varsitt håll börjar nystandet i vad som egentligen skett. Morden på Marstrand söker en förkalring, samtidigt som pojken (som nu är man) söker en förståelse kring sin biologiska familjs agerande. Någon stans på mitten börjar historierna gå in i varandra och tillslut är det samma spår som båda följer, fast åt olika håll. Men kanske är det någon annan som också lagt sig i ödet att bestämma vem som skall leva och vem som skall dö?

Samtidigt strävar Karin med sitt privatliv. Hon börjar göra sig hemmastadd i sin båt, i vilken hon bott det senaste halvåret. Kärleken till Marstrand har gjort att det är där den är tillagd för tillfället. Kontakterna med marstrandsborna blir bättre pch kanske till och med väldigt bra när hon börjar träffa Johan igen, svågern till sin sin nyfunna vän Lykke. Kärleken till Marstrand finner mer grund än bara omgivningen...

Detta är en fantastiskt bra och vitt spridd skildring av allehanda händelser. Att väva samman så mycket i en och samma berättelse är idag väldigt populärt, men jag tröttrar trots allt inte på att läsa sådant. Speciellt inte när det utspelar sig på västkusten!

Själakistan