Kriget är slut

Biografier har jag haft lite svårt för, egentligen ogrundat, för de jag läst och lyssnat på har fångat mig med sina stilistiska och gripande handlingar. Bland annat har jag tidigare lyssnat på Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf. Helena af Sandeberg läser in den så bra. Så egentligen borde jag inte ha sådant motstånd till dem, men det är nästan som att alla vill skriva biografier och memoarer idag. Jag bildar ett motstånd mot fenomenet. Dock har jag länge velat läsa Morgan Allings Kriget är slut. Köpte den men lånade ut boken till min mamma och har inte kommit ihåg att ta tillbaka den. Då jag älskar att lyssna på ljudbok på bussen, när jag promenerar, när jag städar, diskar och lagar mat, så bestämde jag mig för att lyssna på den via Storytel (rekommenderas om du gillar att lyssna på ljudböcker). Morgan Alling läser sin egna bok Kriget är slut.

Betyg: 4 av 5

Bild från adlibris.se

Det är en berättelse om Morgan, Mogges, uppväxt i en allt för tragisk och vanlig livssituation. Med en mor som är alkoholiserad hamnar han i ett liv inte skapat för barn. Modern har med Morgan över allt, på stan och på stadens parkbänkar avsedda för alkisar. Fel karlar dras hem, fester i hemmet blir Morgans vardag och för honom är det normalt. Han blir en del i det som så uppenbart skriker "olämpligt för barn" för mig. Han är med när det krökas med alkohol och droger. Han är med ute på stadens gator och torg och han är centrum för moderns "gäng", samtidigt som han glöms bort när festen väl sätts igång. Det finns ingen brist på kärlek och ömhet från moderns sida, det sker dock på ett litet annorlunda sätt. Ett sätt som i längden inte är hållbart. På grund av moderns bakgrund och tidigare misslyckade föräldraskap finns socialen alltid med i bakgrunden. De ger modern många chanser, men tillslut tas barnen, Morgan och hans yngre halvbror Stefan, ifrån henne. Här börjar nästa kaptiel i Morgans liv. Den del som samhället tar ansvar för, eller de brister som samhället borde få stå till svars för. Morgan skyfflas mellan barnhem och fosterhem. Helt ovetandes placeras han hos en den ena och en den andra och hela tiden är trygghet och stabilitet det enda Morgan vill ha. Ett fosterhem behandlar honom som slav och sedermera skills han i detta hem från sin bror, helt ovetandes. Socialen och de vuxna runt omkring honom luras och ljuger för att få Morgan att komma till de olika ställena, och hela tiden finns Morgan där, en person, en individ med egna känslor, tankar och främst, en egen vilja som inte blir hörd. Morgan bygger upp en mur med en försvarsmekanism- han kan vara rolig. Han kan skämta och komma med dumdristiska påhitt. Han blir ett vad vi i skolan skulle kalla- problembarn med koncentrationssvårigheter- när vuxna inte ser hur deras beslut påverkar barnet.

Tillslut kommer Martin in i Morgans liv och äntligen finns det någon som ser, någon som hör och bryr sig. Någon som tar tag i Morgan och hjälper honom, istället för att skälla och besvära sig. Martin påverkar Morgan. Livet med Martin blir vart det lider jobbigare på grund av vissa livsval som Martin gör, men det verkar finnas en grund, en stabilitet som gör Martin till Morgans pappa i vått och tort. Morgan använder sin teatraliska förmåga till att ta sig fram i livet och som 18-åring kommer han in på Teaterhögskolan.

Att Morgan har växt upp i Göteborg och har hängt med alkisarna i Brunnsparken, runt Redbergsplatsen, handlat skor och kläder på Domus (ja, han är ju lite gammal) på Avenyn. Har bott i Gårdssten, Högsbohöjd och festat på Valland gör ju att inlevelsen för en som känner Göteborg blir väldigt stark, för alkisarna hänger i Brunnsparken än idag och i lägenheterna runt om i Göteborg gömmer det sig säkert hundratals barn som Morgan. Denna bok borde vara till dem och till deras väg upp ur asfalten till det blommande liv de alla är värda. Frågan är vilka som skall ta ansvaret. Samhället måste träda in och ha en plan för barnen som drabbats. En plan som inte påverkar de oskyldiga barnen negativt.

Vad vi dock måste ta med oss från Morgans berättelse är att som vuxna gör vi egna val. Val vi gör som bestämmer vad som skall påverka oss i livet, val som avgör hur vi vill må. Morgan avslutar sin bok med att säga:

Hela livet har jag varit utsatt för andra människors idioti, men jag har inget ansvar för vad vuxna människor gjorde mot mig som barn. Däremot har jag allt ansvar för vad jag gör mot mig själv idag, här och nu. Det är jag som bestämmer om min barndom ska få hindra mig eller inte. 

Detta är en berättelse om styrka, kraft och envishet. Om att ta över sitt liv. Om att växa som en maskros ur asfalten. Detta är en berättelse om maskrosbarnet Morgan Persson, sedermera Morgan Alling.

Kriget är slut

Simon och ekarna

På biblioteket för att lämna in litteraturunderlag för inlämnad c-uppsats uppenbarade sig denna bok. Jag blev positiv och tänkte att den kan få utgöra uppstarten för mitt skönlitterära läsande igen.

Får väl se om det kan bli en recension. Var inte allt för hoppfull. Jag har svårt att koppla av these days.

Simon och ekarna

Dags att väcka läsandet till liv

Sommaren är över. Ja i princip är det så. Vardagen går så sakterliga tillbaka till vad den en gång var. Det betyder allt mindre och mindre jobb för en sommararbetare som mig. Det betyder allt mer läsning för en sådan som jag. I och för sig står jag i startgroparna för 150 procent studier i höst, men attans om det inte går att få in lite skönlitteratur däremellan.

Surfar således runt på adlibris och hittar massa kul att läsa. Två böcker som genast hamnar på min lista är Flickan från ingenstans och Sommarhuset. De fanns på adlibris pupulära nyheter- sida. Där brukar ofta finnas bara massa deckare och kriminalromaner, så jag blev glad när jag fann denna sköna blandning där.






Sedan så funderar jag på om Cirkeln är ett svenskt försök till Twilight?! Blev sugen på att beställa och läsa. Får se vad jag mer vill ha för något. Korgen är nämligen full av fantastiskt läsning!

Vad ser ni fram emot att läsa i höstmörkret?

Dags att väcka läsandet till liv

Ninas bokcirkel

Nu ger jag mig in i något jag sä länge drömt om och kollat på i de andra bokbloggarna jag försöker läsa. En bokcirkel. Hos bästaste Nina Ruthström. Det är kul att hoppa på detta tåg. Har inte direkt kraft att starta en själv plus att jag inte har någon direkt aning om hur många som skulle delta. För hur många läser denna blogg liksom? Någon om dagen möjligtvis.. Nåja. Om ni inte redan sett Ninas bokcirkel, så kolla och delta! Jag tänker dela med mig av recensionerna av de böcker som läses. Nu börjar vi med Unni Drougge- Penetrering. Den diskuteras hos Nina den 28/3. Välkomna!

Ninas bokcirkel

Själakistan

Nu har jag lyssnat på ljudbok igen. Jag älskar en god ljudbok när jag är ute och går så Ann Rosmans Själakistan föll mig verkligen i smaken. Det är fortsättningen på Fyrmästarens dotter och fast den egentligen är fristående skulle jag inte vilja kalla den det. Detta för att livet runtikring själva händelsen faktiskt följs upp. Precis som i Läckbergs böcker med andra ord. Livet på "fritiden" spelar så stor roll. Det är dock härligt. Det är vad jag gillar, seciellt när jag är ute och går. Sedan att den är uppläst av Mirja Thurestedt gör det hela bara så mycket bättre, näst intill perfekt! Mirja är fantastisk.

Betyg: 4 av 5

Högt betyg för dess enastående fullträff att så precist pricka in känslor och "the feeling" av västkusten. Kanon. En känsla av små västkustpärlor till byar när de är som tristas, men ändå som mest underbara. Marstrand på sena hösten/vintern. Salta hav som stormar och stänker. Marstrands fästning som tornar upp sig mot södra sidan av ett väldigt berg med massiva klippor på utsidan. Vilken känsla. Vilken fullträff!

Det är som sagt en fortsättning, så det är fortfarande Karin Adler och hennes minst sagt olika kollegor från göteborgpolisen som utreder ännu ett fall på och med kopplingar till Marstrand och dess historia. Vi får följa göteborgspolisens jakt på att finna ut varför morden sker och vad som är grunden. Där kommer det snart till ytan att det handlar om häxprocesserna på 1600- talets Marstrand och dess ättlingar som i rakt nedsitgande led nu lever på, eller med kopplingar till, Marstrand. En fantastiskt historieskildring av häxprocesserna. Något som vi förstås inte kan ta vetenskapligt, men det facsinerar mig ändå att Ann lyckas skriva så bra, för det behövs en gedigen forskning när man skall skriva om stora historiska händelser.

Parallellt med göteborgspolisens undersökning av fallet får vi följa en pojkes traumatiska uppväxt. Negligerad av mor, mormor och syskon växer han upp i en källare. Sedan flyr han och finner ett lugn i sina nya föräldrar- adoptivföräldrarna, men frågan är om inte det förflutna sätter sina spår?

Från varsitt håll börjar nystandet i vad som egentligen skett. Morden på Marstrand söker en förkalring, samtidigt som pojken (som nu är man) söker en förståelse kring sin biologiska familjs agerande. Någon stans på mitten börjar historierna gå in i varandra och tillslut är det samma spår som båda följer, fast åt olika håll. Men kanske är det någon annan som också lagt sig i ödet att bestämma vem som skall leva och vem som skall dö?

Samtidigt strävar Karin med sitt privatliv. Hon börjar göra sig hemmastadd i sin båt, i vilken hon bott det senaste halvåret. Kärleken till Marstrand har gjort att det är där den är tillagd för tillfället. Kontakterna med marstrandsborna blir bättre pch kanske till och med väldigt bra när hon börjar träffa Johan igen, svågern till sin sin nyfunna vän Lykke. Kärleken till Marstrand finner mer grund än bara omgivningen...

Detta är en fantastiskt bra och vitt spridd skildring av allehanda händelser. Att väva samman så mycket i en och samma berättelse är idag väldigt populärt, men jag tröttrar trots allt inte på att läsa sådant. Speciellt inte när det utspelar sig på västkusten!

Själakistan

Lilla stjärna

Lyssnade för ett tag sedan på Lilla stjärna Av Johan Ajvide Lindqvist. Mer fängslande, skräckinjagande och förfärande bok lär man få leta länge av. Jag har fått intrycket av att det är såhär han skriver den där Lindqvist. Vet att jag började lyssna på Låt den rätte komma in men slutade av samma anledning. Den var för läskig.

Betyg: 4 av 5

Betyget måste nog ändå bli relativt högt då boken är välskriven och handlingen är fenomenalt fängslade och upplägget är klockrent. Med en otrolig pression prickar Lundqvist in hur ensamt livet kan vara. Hur otroligt viktigt det är att det finns människor som hör, ser och bekräftar oss. Hur vi människor är flockdjur- precis som vargarna.  

Vi får följa spändbarnet Flickan, eller Theres som hon sedermera kommer kallas av några. Lennart hittar henne nedgrävd i skogen. Lämnad för att dö. Hon har en perfekt stämma, en perfekt ton, i sina skrik. Det är vad som fångar Lennart, och det är vad han vill bevara intakt hela livet. Hennes sångröst. Därför hålls hon undangömd från samhället. Inget får förstöra denna lilla perfekta flicka. Ingen bekräftelse, ingen kommunikation. Ingenting. Lennarts fru tycker stundvis att det är jobbigt, men finner sig hon med i situationen. Deras vuxne son blir den som på något sätt ändå försöker bekräfta flickan, som han kallar Theres. Tillslut kommer den ödesdigra dagen. Lennart och hans fru mördas. Den enda närvarande är Theres.

Parallellt med historien om Theres får vi möta Theresa som bor tillsammans med sin mamma, pappa och syskon. Hennes barndom var ganska alldaglig. Hon kände sig som vilket barn som helst, men inte lycklig. Livet var grått, trist och alldagligt. Nära vänner finns knappt och den hon hade under barndomen drar sig undan ju äldre de blir. Han flyttade och när de väl började samma skola hade han andra vänner och flickvänner. Livet för Theresa präglades av utanförskap. Efter en rad oberoende händelser, präglade av TV-programmet ”Idol”, internet och slumpen korsas de två tonårsflickornas vägar. En vänskapspakt bildas. En flock. De innesluter fler ensamma flickor i sin flock. Likt vargarna gör de sedan allt vad de kan för att överleva som en och samma flock.

Sorgsna människoöden tar sin tid att målas upp i boken. Redan i inledningen låter Lindqvist oss ana stundande katastrofer. Katastrofer som blir avgörande för många människors liv. Blod, död, panik och hjärnsubstans blir resultatet av dessa flickors utsatta ensamhet. Frågan är: Vem bär ansvaret?

Boken bär en hemsk insikt av verklighet. Nu har jag inte läst något annat av Lindqvist än, men har förstått att hans böcker annars innehåller lite övernaturlighet. Det gör inte denna. Den är verklig och det är vad som är så fruktansvärt skräckinjagande. Detta kan ske. Alla förutsättningar finns i samhället. Obildade vuxna, icke närvarande föräldrar, brist på kommunikation, brist på förståelse, omättat bekräftelsebehov. Alla förutsättningar för bokens kontenta- utanförskap- finns i samhället och allt är ingredienser som bidrar till dessa flickors öde. Bokan kan upplevas som seg, men jag led inte av det eftersom jag lyssnade. Då kan jag göra annat icke tankekrävande undertiden. Dessutom gör segheten ingenting för mer stiligt, varierat och fängslande språk får man leta efter, ja, nästan i klass med Björn Ranelid (om man nu skall jämföra, vilket jag inte gör). Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot att läsa mer av Lindqvist. Låt den rätte komma in finns i min ägo, så kanske blir det nästa? 

Lilla stjärna

Läser just nu

Nej, nu fick jag ett infall. Dags att uppdatera bloggen lite. Var ju lite bitter på den och ville ha allt i samma. Men älskar denna blogg. Älskar designen, älskar att dela upp efter kategorier och författare utan att det blir rörigt och så älskar jag att kolla runt bland de få (än så länge) tidigare recensionerna. Det är kul att läsa vad jag tyckte och hur jag skrev om böckerna.

Så nu tar jag bloggen åter i besittning och meddelar att jag just nu läser: Slumdog millionaire : vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup samtidigt som jag bläddrar lite förstrött i Under det rosa täcket: Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier av Nina Björk.

Så under en snar framtid kommer nog recensioner! Hålle rockså på att lägga en beställning på Amazon.co.uk där ett par böcker av Jodu Picoult kommer att ingå. Försöker samtidigt leta upp andra läsvärda böcker- ej deckare- Våga Vägra Deckare

Läser just nu