Femtio nyanser av honom/Fifty shades of Grey

Jag är inte den som orkar läsa böcker nu för tiden. Kan inte släppa pluggandet, så det blir mestadels kursböcker eller ungdomsböcker om kvällarna. Ungdomsböcker som iofs också skall recenseras, men det kommer senare. Jag lyssnar desto mer, vilket ni nog förstått. Senaste erövringen var Femtio nyanser av honom och jag riktigt längtade efter att få köra bilen till och från jobbet! Det är tomt nu när den är slut... Denna bok läses in av Julia Dufvenius och hon gör det fenomenalt. Väldigt lik Mirja Thurestedt i betoning och intonation. Julia lever sig verkligen in i berättandet!

Betyg: 3 av 5, men den är svår att betygssätta...


Som den sucker jag är för kärlekshistorier vill jag ge den 5 av 5, då kärlekshistorien innehåller alla delar som sig bör i en kärleksroman. Ur jämställdhetsperspektiv vill jag ge den 2 av 5 då den underkastar kvinnan mannen och spelar på mannens bestämmanderätt, samtidigt som den visar en möjlighet att som man verkligen förtrollas av en kvinna, men också det är lite för könsstereotypiskt. Den skildrar kvinnlig njutning på ett säreget sätt, ett sätt som kanske inte alltid är uppnåeligt- men piedestalen som det sätts på känns lite väl som ett hora/madonnakomplex - kvinnan är antingen älskad eller älskarinna, eller kanske främst är det mannen som inte har förmåga att skapa romantik runt kvinnan utan ser henne som en enbart sexuell varelse. Det är lite för mycket Twilight-drama över den. I grund och botten har jag valt att se det som en kärlekshistoria och jag kan inte vänta på fortsättningen!


Boken handlar om 22-åriga Anastasia, Ana, som möter 27-28 åriga, stenrika, Christian Grey och hon förtrollas av hans mystik, charm och utseende. Liksom han förtrollas av henne. Det är en ytterst erotisk skildring av deras förhållande vi får ta del av, alltså skildras inte enbart kärlekshistorien, utan även passionen och erotiken. Hon är oskuld och har ingen aning om vilken värld hon beger sig in i när hon möter Christian. En värld där hon kommer möta mycket njutning, men också ställas inför en mängd svåra etiska och moraliska val och där hon gång efter annan tvingas ställa sig frågan om detta är vad hon egentligen önskar. Den erotiska njutningen ställs mot sans och vett. Han har tagit henne till oanade höjder, rent njutingsmässigt, men hon vill ha mer. Vill Christian detsamma? Eller är hans mörka förflutna allt för dystert för att han någonsin skall kunna se en kvinna för allt hon är, istället för bara som sexuell njutningsvarelse? Ana strävar efter att nå honom, och han tvingas omvärdera många av sina tidigare fasta bestämmelser kring sina kvinnliga erövringar. Men hur långt kan hon gå? Får hon någonsin ta på honom för att tillfredsställa sin önskan om hud mot hud- närhet? Kanske borde hon tagits hans varningar om att inte komma honom in på livet på allvar...

Skildringen är ärlig och härlig på alla de sätt, och det finns olika djup att möta boken på. Som tidigare nämnt tas den kvinnliga njutningen till höjder som inte alltid är uppnåeliga och de framtälls lite för... lätt. Sedan är hora/madonnakomplexet rätt framträdande och det är i och för sig intressant då det ställer mannen i en sämre dager än kvinnan, men fortfarande används kvinnan för att frånta mannen hans ansvar för känslomässiga yttringar och det känns inte okej att kvinnan används som en symbol eller ursäktande för något mannen skapat sig själv. Att kvinnan används som sexuell symbol är inte okej, och det är undertonen i hela boken- och okej, det finns olika nyanser att möta boken med. Helt klart läsvärd- eller som jag rekomenderar- lyssningsvärd! Men bered er, sexet och fantasierna är grova!

Femtio nyanser av honom/Fifty shades of Grey

Mercurium

Så har jag lyssnat på den fjärde boken om kriminalkomissarie Karin Adler och hennes säregna polisgäng. Återigen ljudbok via Storytel och med Mirja Thurestedt. en helt fantastisk röst som varje gång, innan jag vant mig vid hennes röst, ger mig flashbacks till lyssnadet av Twilightböckerna, vilka hon läste grymt bra. Återigen har Ann Rosman åstadkommit ett historiskt mästerverk där hon valt att berätta en historisk händelse från 1800- talet.

Betyg: 5 av 5



Denna gång har hon gått direkt till arkivet, tagit en människas öde direkt ur arkivsamlingen och helt enkelt berättat den som det står. Med lite fiktion och lite berättarteknik så åstadkommer hon ett mästerverk. Eftersom inflationen i mitt betygssystem kvarstår delas ännu en femma ut. Boken håller samma historiska nivå, och berättartekniska nivå som föregående. Dock kvarstår det faktum att genren är omåttligt populär och det får ses som en liten nackdel men drar inte ned betyget nämnvärt. Det är trots allt väldigt behagligt att lyssna på denna typ av roman. Lätt, okomplicerat och med en parallellhandling som följer roman efter roman gör det hela lite spännande och ja, verklighetstroget.

Rosman har gått direkt till arkivet och plockat upp ödet om den adliga Metta Fock Ridderbielke som 1806 sattes på Marstrands då ökända fästning Carlsten. Där satt hon på bekännelse, hon skulle erkänna att det var hon som låg bakom morden på sin äldsta son, yngsta dotter och sin man. Något hon vägrade erkänna- för hon var oskyldig. Genom otaliga rättegångar och förhandlingar driver hon sin oskuld- förgäves. Vi får följa Mettas kamp mot maktlystna män som bara vill visa sin överhet och bara strävar efter mer pengar och mer makt. Rosman knyter samman händelserna i Mettas omgivning med nutiden på ett sätt som känns äkta och ärligt. Det visar på att vi alla har en historia som vi inte alltid känner till och hur viktig den kan vara för sammanhanget. Som direkt följd av något som hände under 1800- talet växer historien in i 2000- talet genom ett dödsfall på samma gård där Mettas man och son jobbade strax innan de insjuknade. Dödsfallet leder vidare till att två mord sker på en maskerad i december på Carlstens fästning. Morden ges såklart till Karin Adler med sällskap att lösa.

Har någon lyckats ta sig in i fästningen trots de lyckta dörrar som rått sedan morden uppdagades? Ligger någon av de 94 besläktade gästerna ligger bakom detta, eller personalen? Allt eftersom ledtrådarna kommer till Karin Adler nystas ett nät av intriger upp. Intriger som går långt tillbaka i tiden... Samtidigt funderar Karin på hur hennes relation till Johan kommer att utveckla sig. Vem är beredd att ge upp lite av sitt liv för att stärka deras relation och kunna bli sambos. Måste Karin ta steget och flytta ur sin Andante som varit hennes guppande åretruntboende en så lång tid, eller kan Johan tänka sig att magasinera sina antika möbler inne i Göteborg och bli ett med det primitiva levernet på en båt? Ja, dessa frågor närmar sig Karin en lösning på.


Lite lösa trådar finns, trådar som kunde knutits ihop bättre mellan dåtid och nutid. Annars så gillar jag att Rosman valt att gå på en lilla människans historiska linje. Försöka levadegöra hur det var att leva då, som kvinna- som stark kvinna med mycket psyke. Men hur det hela tiden tystnas ned i relation med makten-männen- i samhället. Den lilla människan möter den stora världen i en tid då kvinnan tog allt mer plats på hemmaplan men då det skulle dröja tills de fick den platsen i samället höger instanser.

Mycket lyssningsvärde i denna bok. Rekomenderas starkt!

Mercurium

Tips på sommarläsning?!

Har ni fantastiska läsare tips på mer njutningsfull sommarläsning? Tänkte ta mig tid till läsning i sommar.

Utöver detta:

Tips på sommarläsning?!

Det du inte såg

Om Allings självbiografi fick mig att ändra inställning till biografier, så tar Patrik Sjöbergs självbiografi tillbaka titeln med pompa och ståt. Denna känns nämligen som ett enda långt försvarstal för allt han någonsin sagt gjort eller råkat ut för. Det finns ö.h.t. ingen röd tråd, förutom möjligtvis hans liv, men hur mycket säger det egentligen?! Med en god portion av sin egna speciella Patrik Sjöbergs- humor med en väldigt allvarlig underton så återberättas ett liv fyllt av ovilja att se tillbaka, att minnas. För det (den) som formade honom, fick honom att slå igenom, påverkade psyket och det påverkade hela hans liv. Också lyssnad via Storytel, dock sanslöst lång för att vara en biografi-14 timmar! Så det tog tid!

Betyg: 1 av 5

Det är ett enda långt försvarstal. Vid första anblicken ges vi bilden av att den ska handla om hans idrottskarriär och eventuellt de övergrepp han blev utsatt för under inledande del av karriären. Vi får bilden av att det ska vara en snyfthistoria om det övergreppen- och kanske var det vad jag väntade mig. Snyfthistoria om maskrosbarn, likt Allings eller Graafs. Oj så fel jag hade.

Jag var naiv som började lyssna på den med förväntningarna om att höra en berättelse full av sexuella övergrepp och hur det präglat hans liv. För nog berättades det om de sexuella övergreppen som ingen, absolut ingen, borde råka ut för, men Sjöberg hade och har integritet. Den integriteten har väl dock inte tagit det bästa uttrycket i boken- eller hans liv. Boken delar ut mycket kritik mot media och friidrottsförbundet, men det handlar inte om övergreppen- nej, för dem höll ju Sjöberg tyst om, tills boken kom ut. Nej, kritiken handlar om hur Sjöberg betett sig och porträtteriats i media. Boken är ett enda stort och läskigt försvarstal- This is me. Take it or leave it- liksom. Men det framkommer också att det är detta han spelar på i media.

Jag kan ju inte heller undgå att det finns en känsla av feghet. Försvarstal till max, och- vad han själv än menar- feghet för att han inte konfronterade sin tränare angående övergreppen. Jag kan förstå andra blyga personer som inte vågar. Men för Sjöberg finns inte detta hinder. Han verkar kunna göra vad som helst, men tydligen inte konfrontera tränaren, eller anmäla honom. Men visst kan det vara så att Sjöberg förträngt det hela under sin karriär och det är först under skrivandet han tvingats konfrontera upplevelserna under ungdomen.

Men han är ärlig, det kan ju ingen ta ifrån honom. Funderar bara på vad han förväntar sig?! Svenska folkets förståelse? Friidrottsförbundets förståelse? En upprättelse? Fegt också att avslöjandet kommer först nu, med tanke på hur länge han ändå haft känslan över att det tränaren gjorde inte var rätt, och ur förbannad han var på honom- men först efter hans död träder han fram med ”verkligheten”. Borde han inte reagera när Viljo vill ”tillbaka till ungdomsidrottarna”, borde han inte anmält då? Oroat sig? Hade dessa frågor yppats till Sjöberg själv hade han nog försvarat sig med att han är smartare och äldre nu, för av det han skrivit i sin bok var han inte särdeles smart då. Han funderar i slutet på varför inga föräldrar reagerade på Viljos beteende under alla år. Frågan är- varför reagerade och gjorde inte Patrik Sjöberg något? Ändock när Sjöberg avslutar med att skriva om sin dotter, och prata om henne som det viktigaste i sitt liv, då blir jag rörd nästan till tårar. 

 Den enda vägen till toppen gick via Viljo. /.../ Det Viljo gjorde har präglat hela min uppväxt, hela mitt liv

Han är en otroligt klipsk människa, och klok, men han har ett sätt som är väldigt självgott och stundtals barnsligt beteende mot media och kollegor av olika slag och så förväntar han sig medhåll med det beteende han själv uppvisar. Det finns många olika sorters självbiografier och det finns inte en mall för hur de ska se ut, men maken till försvarstal har jag aldrig varit med om. Det är narcisistiskt och självgott. Visst finns det orätter i hans liv, och i hans mediala kontakter under åren, men det kan skrivas med finess. Så som boken är skriven, så är det ett försvarstal och inte alls den snyfthistoria det hade kunnat bli- men visst. Sjöberg var stark och det är nog inte hans melodi att skriva en snyfthistoria om sin upplevelse. 

Men jag måste säga att denna negativa känsla för denna bok kan ha späts på med hjälp av en av de i särart mest speciella rösterna i hela mediavärlden- Jacob Eklund. Otroligt speciell röst den mannen har alltså. Men nu lyssnar jag på Sommar i P1 med den samme Patrik Sjöberg och jag är genast tacksam för att han inte läste själv. Maken till dålig inlevelseförmåga har jag aldrig hört. Känns som han läser manus innantill. Nej, Jacob är skön, om man tål hans minst sagt speciella röst!

Det du inte såg

Porto Francos väktare

Hon har gjort det igen, Ann Rosman. De tidigare fantastiska böckern om livet i och kopplat till Marstrand- både historiskt och nutida- böckerna Fyrmästarens dotter och Själakistan har fått en uppföljare och i mina öron har de senaste tre dagarna fyllt av Mirja Thurestedts ljuva uppläsning av Porto Francos väktare. Jag vet inte om det är möjligt att böcker i serier blir bättre och bättre desto fler som skrivs, eller om det i detta fallet är så att jag gjort inflation i mitt betygssystem, men jag måste ge denna bok


Betyg: 5 av 5


Det mest fantastiska med denna bok är hur Rosman lyckas blanda historia med nutid på ett sätt som får en att förstå hur närvarande historien är i vår nutid. En skildring av ett Marstrand och kringliggande öar, främst Klåverön, under millennieskiftet 1700-1800 som knyts ihop med 2000- talet på ett fängslande vis genom att med en otrolig detaljrikedom leva sig in i livet på och omkring öarna och det lilla västkustska fiskarsamhälle som Marstrand är. Många känner Marstrand som en levande sommartillställning, men vi som är uppväxta i mindre samhällen likt Marstrand vet att de två månaderna på sommaren inte ger en rättvis bild av samhället. Det är så mycket mer... Detta skildrar Rosman genom Astrid och Vendela som på 2000- talet bor på Klåverön, Astrid närmare 70 år är åretruntboende, Vendela vänder dit på sommar och lov tillsammans med sin 15- årige son och bror. En tragisk upptäck av ett kvinnolik med ett spädbarn i famnen påbörjar en historisk resa där vi som parallellhandling får följa med 250 år bakåt i tiden, till den tid då Agnes kommer till Marstrand från en by på Härnäset (nära, nära min hemort!). Hon har flytt sin fars beslut att gifta bort henne till en äldre och rikare man. Agnes vet vad som skulle gå henne till mötes, då mannens tidigare hustrur mystiskt hittats döda på gården. Hon klär således ut sig till man och följer med en båt söderut. Hon hamnar på Marstrand som mellan 1775 och 1795 fungerade som frihamn. En frihamn innebär att varor får föras dit tullfritt, vilket innebar att Marstrand var en ort med mycket ruljans och kring detta bygger Rosman upp en trovärdig berättelse om hur livet kunde vara på den tiden. Agnes är den som står som huvudperson i den historiska gestatningen, för det är hon som skriver den dagbok som Astrid på 2000- talet sitter och läser. Genom dagboken kommer vi till insikt om vad som fört kvinnan och spädbarnet till träsket...

Samtidigt är detta en form av kriminalroman, och gänget från tidigare böcker hänger med- med den nyfikna och historieintresserade kriminalpolisen Karin Adler i spetsen utreds och undersöks historien om kvinnan och spädbarnet, under tiden som ännu en tragisk händelse fört kriminalpolisen och kriminalteknikerna till ön- är det en tragisk olycka eller har någon medvetet stängt in Jessica på utedasset? Och i så fall varför? Boken har inte samma kriminalspännande koppling som de tidigare böckerna haft och det kan vara till besvikelse om det är kriminalromaner som eftersöks, men för mig som gillar historia och gillar historia på personliga plan var detta en fröjd att lyssna på.

I efterordet, som jag fick lyssna till av självaste Ann Rosman, berättar hon om den gedigna research som ligger till grund för skapandet av denna bok och det är minst sagt fascinerande hur hon lyckas få ihop alla små delar, alla små detaljer och egna intressen, till en bok som är så fängslande. Främst är det känslan och hur hon beskriver västkustens små fiskarsamhällen som stämmer så överens med min egna känsla, men så har vi det gemensamt jag och Ann, att vi är uppväxta på havet i båt och har fått spendera våra somrar på de ljuvligt runda och släta klippor som endast Bohuslän erbjuder. Efterordet lät mig också förstå att en fortsättning är att vänta och jag kan knappt bärga mig!

Porto Francos väktare

Kriget är slut

Biografier har jag haft lite svårt för, egentligen ogrundat, för de jag läst och lyssnat på har fångat mig med sina stilistiska och gripande handlingar. Bland annat har jag tidigare lyssnat på Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf. Helena af Sandeberg läser in den så bra. Så egentligen borde jag inte ha sådant motstånd till dem, men det är nästan som att alla vill skriva biografier och memoarer idag. Jag bildar ett motstånd mot fenomenet. Dock har jag länge velat läsa Morgan Allings Kriget är slut. Köpte den men lånade ut boken till min mamma och har inte kommit ihåg att ta tillbaka den. Då jag älskar att lyssna på ljudbok på bussen, när jag promenerar, när jag städar, diskar och lagar mat, så bestämde jag mig för att lyssna på den via Storytel (rekommenderas om du gillar att lyssna på ljudböcker). Morgan Alling läser sin egna bok Kriget är slut.

Betyg: 4 av 5

Bild från adlibris.se

Det är en berättelse om Morgan, Mogges, uppväxt i en allt för tragisk och vanlig livssituation. Med en mor som är alkoholiserad hamnar han i ett liv inte skapat för barn. Modern har med Morgan över allt, på stan och på stadens parkbänkar avsedda för alkisar. Fel karlar dras hem, fester i hemmet blir Morgans vardag och för honom är det normalt. Han blir en del i det som så uppenbart skriker "olämpligt för barn" för mig. Han är med när det krökas med alkohol och droger. Han är med ute på stadens gator och torg och han är centrum för moderns "gäng", samtidigt som han glöms bort när festen väl sätts igång. Det finns ingen brist på kärlek och ömhet från moderns sida, det sker dock på ett litet annorlunda sätt. Ett sätt som i längden inte är hållbart. På grund av moderns bakgrund och tidigare misslyckade föräldraskap finns socialen alltid med i bakgrunden. De ger modern många chanser, men tillslut tas barnen, Morgan och hans yngre halvbror Stefan, ifrån henne. Här börjar nästa kaptiel i Morgans liv. Den del som samhället tar ansvar för, eller de brister som samhället borde få stå till svars för. Morgan skyfflas mellan barnhem och fosterhem. Helt ovetandes placeras han hos en den ena och en den andra och hela tiden är trygghet och stabilitet det enda Morgan vill ha. Ett fosterhem behandlar honom som slav och sedermera skills han i detta hem från sin bror, helt ovetandes. Socialen och de vuxna runt omkring honom luras och ljuger för att få Morgan att komma till de olika ställena, och hela tiden finns Morgan där, en person, en individ med egna känslor, tankar och främst, en egen vilja som inte blir hörd. Morgan bygger upp en mur med en försvarsmekanism- han kan vara rolig. Han kan skämta och komma med dumdristiska påhitt. Han blir ett vad vi i skolan skulle kalla- problembarn med koncentrationssvårigheter- när vuxna inte ser hur deras beslut påverkar barnet.

Tillslut kommer Martin in i Morgans liv och äntligen finns det någon som ser, någon som hör och bryr sig. Någon som tar tag i Morgan och hjälper honom, istället för att skälla och besvära sig. Martin påverkar Morgan. Livet med Martin blir vart det lider jobbigare på grund av vissa livsval som Martin gör, men det verkar finnas en grund, en stabilitet som gör Martin till Morgans pappa i vått och tort. Morgan använder sin teatraliska förmåga till att ta sig fram i livet och som 18-åring kommer han in på Teaterhögskolan.

Att Morgan har växt upp i Göteborg och har hängt med alkisarna i Brunnsparken, runt Redbergsplatsen, handlat skor och kläder på Domus (ja, han är ju lite gammal) på Avenyn. Har bott i Gårdssten, Högsbohöjd och festat på Valland gör ju att inlevelsen för en som känner Göteborg blir väldigt stark, för alkisarna hänger i Brunnsparken än idag och i lägenheterna runt om i Göteborg gömmer det sig säkert hundratals barn som Morgan. Denna bok borde vara till dem och till deras väg upp ur asfalten till det blommande liv de alla är värda. Frågan är vilka som skall ta ansvaret. Samhället måste träda in och ha en plan för barnen som drabbats. En plan som inte påverkar de oskyldiga barnen negativt.

Vad vi dock måste ta med oss från Morgans berättelse är att som vuxna gör vi egna val. Val vi gör som bestämmer vad som skall påverka oss i livet, val som avgör hur vi vill må. Morgan avslutar sin bok med att säga:

Hela livet har jag varit utsatt för andra människors idioti, men jag har inget ansvar för vad vuxna människor gjorde mot mig som barn. Däremot har jag allt ansvar för vad jag gör mot mig själv idag, här och nu. Det är jag som bestämmer om min barndom ska få hindra mig eller inte. 

Detta är en berättelse om styrka, kraft och envishet. Om att ta över sitt liv. Om att växa som en maskros ur asfalten. Detta är en berättelse om maskrosbarnet Morgan Persson, sedermera Morgan Alling.

Kriget är slut

Simon och ekarna

På biblioteket för att lämna in litteraturunderlag för inlämnad c-uppsats uppenbarade sig denna bok. Jag blev positiv och tänkte att den kan få utgöra uppstarten för mitt skönlitterära läsande igen.

Får väl se om det kan bli en recension. Var inte allt för hoppfull. Jag har svårt att koppla av these days.

Simon och ekarna

Dags att väcka läsandet till liv

Sommaren är över. Ja i princip är det så. Vardagen går så sakterliga tillbaka till vad den en gång var. Det betyder allt mindre och mindre jobb för en sommararbetare som mig. Det betyder allt mer läsning för en sådan som jag. I och för sig står jag i startgroparna för 150 procent studier i höst, men attans om det inte går att få in lite skönlitteratur däremellan.

Surfar således runt på adlibris och hittar massa kul att läsa. Två böcker som genast hamnar på min lista är Flickan från ingenstans och Sommarhuset. De fanns på adlibris pupulära nyheter- sida. Där brukar ofta finnas bara massa deckare och kriminalromaner, så jag blev glad när jag fann denna sköna blandning där.






Sedan så funderar jag på om Cirkeln är ett svenskt försök till Twilight?! Blev sugen på att beställa och läsa. Får se vad jag mer vill ha för något. Korgen är nämligen full av fantastiskt läsning!

Vad ser ni fram emot att läsa i höstmörkret?

Dags att väcka läsandet till liv

Ninas bokcirkel

Nu ger jag mig in i något jag sä länge drömt om och kollat på i de andra bokbloggarna jag försöker läsa. En bokcirkel. Hos bästaste Nina Ruthström. Det är kul att hoppa på detta tåg. Har inte direkt kraft att starta en själv plus att jag inte har någon direkt aning om hur många som skulle delta. För hur många läser denna blogg liksom? Någon om dagen möjligtvis.. Nåja. Om ni inte redan sett Ninas bokcirkel, så kolla och delta! Jag tänker dela med mig av recensionerna av de böcker som läses. Nu börjar vi med Unni Drougge- Penetrering. Den diskuteras hos Nina den 28/3. Välkomna!

Ninas bokcirkel

Själakistan

Nu har jag lyssnat på ljudbok igen. Jag älskar en god ljudbok när jag är ute och går så Ann Rosmans Själakistan föll mig verkligen i smaken. Det är fortsättningen på Fyrmästarens dotter och fast den egentligen är fristående skulle jag inte vilja kalla den det. Detta för att livet runtikring själva händelsen faktiskt följs upp. Precis som i Läckbergs böcker med andra ord. Livet på "fritiden" spelar så stor roll. Det är dock härligt. Det är vad jag gillar, seciellt när jag är ute och går. Sedan att den är uppläst av Mirja Thurestedt gör det hela bara så mycket bättre, näst intill perfekt! Mirja är fantastisk.

Betyg: 4 av 5

Högt betyg för dess enastående fullträff att så precist pricka in känslor och "the feeling" av västkusten. Kanon. En känsla av små västkustpärlor till byar när de är som tristas, men ändå som mest underbara. Marstrand på sena hösten/vintern. Salta hav som stormar och stänker. Marstrands fästning som tornar upp sig mot södra sidan av ett väldigt berg med massiva klippor på utsidan. Vilken känsla. Vilken fullträff!

Det är som sagt en fortsättning, så det är fortfarande Karin Adler och hennes minst sagt olika kollegor från göteborgpolisen som utreder ännu ett fall på och med kopplingar till Marstrand och dess historia. Vi får följa göteborgspolisens jakt på att finna ut varför morden sker och vad som är grunden. Där kommer det snart till ytan att det handlar om häxprocesserna på 1600- talets Marstrand och dess ättlingar som i rakt nedsitgande led nu lever på, eller med kopplingar till, Marstrand. En fantastiskt historieskildring av häxprocesserna. Något som vi förstås inte kan ta vetenskapligt, men det facsinerar mig ändå att Ann lyckas skriva så bra, för det behövs en gedigen forskning när man skall skriva om stora historiska händelser.

Parallellt med göteborgspolisens undersökning av fallet får vi följa en pojkes traumatiska uppväxt. Negligerad av mor, mormor och syskon växer han upp i en källare. Sedan flyr han och finner ett lugn i sina nya föräldrar- adoptivföräldrarna, men frågan är om inte det förflutna sätter sina spår?

Från varsitt håll börjar nystandet i vad som egentligen skett. Morden på Marstrand söker en förkalring, samtidigt som pojken (som nu är man) söker en förståelse kring sin biologiska familjs agerande. Någon stans på mitten börjar historierna gå in i varandra och tillslut är det samma spår som båda följer, fast åt olika håll. Men kanske är det någon annan som också lagt sig i ödet att bestämma vem som skall leva och vem som skall dö?

Samtidigt strävar Karin med sitt privatliv. Hon börjar göra sig hemmastadd i sin båt, i vilken hon bott det senaste halvåret. Kärleken till Marstrand har gjort att det är där den är tillagd för tillfället. Kontakterna med marstrandsborna blir bättre pch kanske till och med väldigt bra när hon börjar träffa Johan igen, svågern till sin sin nyfunna vän Lykke. Kärleken till Marstrand finner mer grund än bara omgivningen...

Detta är en fantastiskt bra och vitt spridd skildring av allehanda händelser. Att väva samman så mycket i en och samma berättelse är idag väldigt populärt, men jag tröttrar trots allt inte på att läsa sådant. Speciellt inte när det utspelar sig på västkusten!

Själakistan

Lilla stjärna

Lyssnade för ett tag sedan på Lilla stjärna Av Johan Ajvide Lindqvist. Mer fängslande, skräckinjagande och förfärande bok lär man få leta länge av. Jag har fått intrycket av att det är såhär han skriver den där Lindqvist. Vet att jag började lyssna på Låt den rätte komma in men slutade av samma anledning. Den var för läskig.

Betyg: 4 av 5

Betyget måste nog ändå bli relativt högt då boken är välskriven och handlingen är fenomenalt fängslade och upplägget är klockrent. Med en otrolig pression prickar Lundqvist in hur ensamt livet kan vara. Hur otroligt viktigt det är att det finns människor som hör, ser och bekräftar oss. Hur vi människor är flockdjur- precis som vargarna.  

Vi får följa spändbarnet Flickan, eller Theres som hon sedermera kommer kallas av några. Lennart hittar henne nedgrävd i skogen. Lämnad för att dö. Hon har en perfekt stämma, en perfekt ton, i sina skrik. Det är vad som fångar Lennart, och det är vad han vill bevara intakt hela livet. Hennes sångröst. Därför hålls hon undangömd från samhället. Inget får förstöra denna lilla perfekta flicka. Ingen bekräftelse, ingen kommunikation. Ingenting. Lennarts fru tycker stundvis att det är jobbigt, men finner sig hon med i situationen. Deras vuxne son blir den som på något sätt ändå försöker bekräfta flickan, som han kallar Theres. Tillslut kommer den ödesdigra dagen. Lennart och hans fru mördas. Den enda närvarande är Theres.

Parallellt med historien om Theres får vi möta Theresa som bor tillsammans med sin mamma, pappa och syskon. Hennes barndom var ganska alldaglig. Hon kände sig som vilket barn som helst, men inte lycklig. Livet var grått, trist och alldagligt. Nära vänner finns knappt och den hon hade under barndomen drar sig undan ju äldre de blir. Han flyttade och när de väl började samma skola hade han andra vänner och flickvänner. Livet för Theresa präglades av utanförskap. Efter en rad oberoende händelser, präglade av TV-programmet ”Idol”, internet och slumpen korsas de två tonårsflickornas vägar. En vänskapspakt bildas. En flock. De innesluter fler ensamma flickor i sin flock. Likt vargarna gör de sedan allt vad de kan för att överleva som en och samma flock.

Sorgsna människoöden tar sin tid att målas upp i boken. Redan i inledningen låter Lindqvist oss ana stundande katastrofer. Katastrofer som blir avgörande för många människors liv. Blod, död, panik och hjärnsubstans blir resultatet av dessa flickors utsatta ensamhet. Frågan är: Vem bär ansvaret?

Boken bär en hemsk insikt av verklighet. Nu har jag inte läst något annat av Lindqvist än, men har förstått att hans böcker annars innehåller lite övernaturlighet. Det gör inte denna. Den är verklig och det är vad som är så fruktansvärt skräckinjagande. Detta kan ske. Alla förutsättningar finns i samhället. Obildade vuxna, icke närvarande föräldrar, brist på kommunikation, brist på förståelse, omättat bekräftelsebehov. Alla förutsättningar för bokens kontenta- utanförskap- finns i samhället och allt är ingredienser som bidrar till dessa flickors öde. Bokan kan upplevas som seg, men jag led inte av det eftersom jag lyssnade. Då kan jag göra annat icke tankekrävande undertiden. Dessutom gör segheten ingenting för mer stiligt, varierat och fängslande språk får man leta efter, ja, nästan i klass med Björn Ranelid (om man nu skall jämföra, vilket jag inte gör). Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot att läsa mer av Lindqvist. Låt den rätte komma in finns i min ägo, så kanske blir det nästa? 

Lilla stjärna

Läser just nu

Nej, nu fick jag ett infall. Dags att uppdatera bloggen lite. Var ju lite bitter på den och ville ha allt i samma. Men älskar denna blogg. Älskar designen, älskar att dela upp efter kategorier och författare utan att det blir rörigt och så älskar jag att kolla runt bland de få (än så länge) tidigare recensionerna. Det är kul att läsa vad jag tyckte och hur jag skrev om böckerna.

Så nu tar jag bloggen åter i besittning och meddelar att jag just nu läser: Slumdog millionaire : vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup samtidigt som jag bläddrar lite förstrött i Under det rosa täcket: Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier av Nina Björk.

Så under en snar framtid kommer nog recensioner! Hålle rockså på att lägga en beställning på Amazon.co.uk där ett par böcker av Jodu Picoult kommer att ingå. Försöker samtidigt leta upp andra läsvärda böcker- ej deckare- Våga Vägra Deckare

Läser just nu

Kniven i hjärtat

Han är inget annat än att han är bra, denna Björn Ranelid. Gång efter annan överträffar han mig. Att man kan skriva så som han gör. Det övergår långt min skrivförmåga. Han skriver om etiska och moraliska dilemman, om samhällsbetydande händelser.  I denna bok skildrar han en fars sorg efter vansinnesdådet, en sons kamp att förstå vad som hänt och att förlåta, samt hela familjers smärta över vad som är för grymt för att kallas tragedi, katastrof eller vansinnesdåd. Ordet räcker inte till. . Det var ett nytt liv, en ny tidräkning efter det som inträffade.

Detta är en bok om sorg, smärta och förlåtelse.


Betyg: 5 av 5

David är livstidsdömd. Han mördade två personer. Förstörde deras familjer för all framtid...

Han sitter inlåst inte bara i kroppslig form, utan även själsligt. Trots detta tar han sig friheten att i minnet, i själen, fly fängelset varje dag. Han minns tiden som den var innan katastrofen. Han minns tiden tillsammans med sin fru Anna och sina tre barn Moa, Lina och Kasper. Nu pratar ingen av dem med honom. Hans mor har vänt honom ryggen, hans far är död och ingen vill veta av honom. För döttrarna är han död. Sonen, Kasper, går emot sina systrar och upptar kontakten med sin far. Han vill förstå, kanske inte förlåta, men försöka se ett liv efter tragedin. Ett liv före och ett liv efter- helt olika varandra. I fängelset minns han sin barndom. Han minns sin fars jobb med att sälja symaskiner och han minns hur han fick åka med i fars bil, en Studebaker, till kunderna. Inlåst i fängelset tänker han också på sitt jobb med att producera Höga-Kustenbron och Öresundsbron.

Kasper har varit med om mycket i sitt liv. Hans far har suttit inlåst i åtta år av hans sjutton levda år. I åtta år har han levt i den ya tidräkningen. Tiden efter tragedin. Han vill bygga en bro till sin far. Bron som raserades samma kväll som tragedin inträffade. Kanske kan detta ske genom det gemensamma intresset för matematik?

Sakta byggs en relation mellan far och son upp, en relation som aldrig kan ersätta det som var och som inte godtas av alla. Men David har någon att bolla tankar med igen efter åtta ensamma år. Han gör det med Kasper och han gör det med författaren.


Detta är en bok om relationen mellan far och son, om det som varit och om det som är. Att Ranelid håller barn och unga tryggt i sina hjärtan råder det ingen tvekan om efter Bär ditt barn som sista droppen vatten, och denna, där ytterligare ett citat om hur sköra och viktiga barnen är framförs:

Alla söner och döttrar som vuxit upp har kvar en droppe bröstmjölk som torkat i halsvecket under hakan och föräldrarna vill känna doften resten av sina liv

Barnen är det viktigaste som finns i de vuxnas liv och om detta handlar denna magiska bok.

Sakta närmar Ranelid sig kärnan i boken. Det är inget vi får ta del av direkt eller på stört. Länge är dådet bara "mordet på två människor" eller "det som hände innan den nya tidräkningen" eller "vansinnesdådet". Vad som hänt dröjer han sig vid att avslöja. Aningar växer fram och mot mitten av boken, eller nästan närmare slutet kan jag bekräfta det jag anat. Ranelid själv figurerar som "författaren" i texten och det gör att läsaren inte riktigt vet om detta är en sann historia eller bara fiktion. Hur som haver krävs det otroligt mycket fantasi och eftersökningar för att få berättelsen att verka så sann. Kanske är det det som är lite läskigt. Detta kan mycket väl vara en sann berättelse om en fars tunga gärning- vansinnesdådet- och sveket mot sina barn... Att skriva på detta sättet gör boken och berättelsen levande. Det sätter dagens samhälle i ljuset och personer utanför samhället får en chans till försoning. Gud förlåter alla heter det i boken. Jag är inte kristen, men det är in fin tanke. David förringar på intet sätt det han gjort, han kan inte få det ogjort, men önskan om det finns där.

Ranelid skriver magiskt med ett språk som är lätt att ta till sig men ändå så litterärt korrekt. Det är nästan som det jag kallar talspråk, men på ett djupt poetiskt och litterärt vis. Man får tänka till, låta sin hjärna fundera ett slag. Jag upplever ändå denna boken lättare att läsa och greppa än Bär ditt barn som den sista droppen vatten. Även om den var bra, så var den svårare att förstå helt igenom. Adlibris skriver följande om boken och jag kan inte komma på en bättre förkortande text om författaren och hans verk.

Björn Ranelid berättar om en tragedi och om vägen ut ur den. Hans språk är fullt av bilder som inte bara är oerhört vackra, utan också rymmer sanningar - dolda och dunkla eller strålande klara.

Kniven i hjärtat

I brist på recensioner

I brist på recensioner just nu så kan jag skriva ett inlägg om senast sedda film. Vi såg Göta Kanal 3- Kanalkungens hemlighet- Värdelös! Den är knappt värd att ens se. Tur att vi hyrde den på ICA för 29 kr... Inte ens några roliga, riktigt roliga, händelser. Bara massa fjant och trams. Och inte var det några roliga skådisar med heller.. *besviken*

Nu är jag sugen på Farsan. Så nästa gång det regnar blir det den!

I brist på recensioner

Dyrbar Kärlek

Detta är första boken i en serie på hittills fyra böcker av Ramona Fransson. De utspelar sig på västkusten med centrum i Göteborg och på Tjörn. Denna första bok behandlar kärlek av olika slag och hur dyrbar den ska vara. Det tog mig ca ett och ett halvt dygn att läsa ut pocketen som var på 306 sidor.

Betyg: 1 av 5

I en idyll på västkusten rasar flera familjer samman på grund av en serie av händelser som alla verkar höra samman. Kennet Svalborg bestämmer sig för att lämna sin fru och sina barn för en yngre flamma som får honom att tända till på högre höjder än någonsin. Frågan är vad det är Monika är ute efter? Är det Kennet eller är det hans pengar? Och vad vill hennes bror, Torsten, som dyker upp efter fem års tystnad? Viola är arg på Kennet och på att han inte tar sitt ansvar över barnen, men samtidigt ser hon en ljusning i att äntligen få komma ifrån hemmafru livet och börja jobba på sitt gamla jobb.

Daniel och Miriams idylliska värld rasar också samman i samma veva då deras dotter Elina försvinner under ett inbrott i Violas hem, där hon suttit barnvakt åt hennes barn under natten. Frågan är nu om Elinas försvinnande har något att göra med Torstens strävan efter pengar. Kennet hade trots allt tavlor väda en summa av fyra miljoner i huset. Allt är en hel salig röra och denna röra ska spaningschef Greger Thulin reda ut. Tillsammans med sina kollegor tar han tag i utredningen. En utredning som får fart när lik efter lik dyker upp på deras bord. Det ena är en ung kvinna, det andra en ung man. Vilka är det och stämmer något in på Elinas försvinnande?


Efter denna beskrivning kan man tro att boken är full av spänning och äventyr. Så är tyvärr inte fallet. Boken är tam och rörig. Många personer är inblandade, vilket det brukar vara i kriminalromaner. Inget fel i det, men det blir rörigt när alla tänker nästan samtidigt. Den ena pratar i telefonen och den han pratar med tänker en massa samtidigt som han som pratar tänker minst lika mycket. Det ger ett rörigt intryck.

Dessutom lyser generaliseringar igenom ytterst tydligt och det märks väldigt väl hur författaren ställer sig till olika samhällsdilemman. Det är alltså ingen geinialiskt författad bok då författarens egna syn lyser igenom allt för starkt. Särskillt mycket skärgårdidyll fick man heller inte ta del av. Vart det hela höll hur har jag ingen aning om. Tjärn nämndes någon gång och då var det Greger som hade en sommarstuga där. Antagligen kommer Tjörn få större betydelse i kommande böcker, men nu fick man knappt en hint om vart alla befann sig. Kring Göteborg var det iaf och ibland i Köpenhamn.

Att jämföra dessa böcker med Läckberg eller Marklund går inte. Jag har stundtals svårt för deras böcker, men de är bra mycket bättre än Fransson. Den slutsatsen kan jag dra efter att ha läst en bok. Får se om jag ändrar åsikt längre fram. Tror det får bli ett break med lite Ranelid sålänge. Lite givande läning så att säga.

Dyrbar Kärlek

Change of heart

Picoult har en tendens att skriva böcker om hugger tag i hjärtat och än en gång har hon gjort det. Denna lyssnade jag på, på engelska. Det var kul och lärorikt. Perfekta sysslor att göra undertiden är att städa, diska eller promenera! Och även perfekt om man inte kan sova...Hennes grej är i och för sig att skriva just böcker som ställer etikska frågor. Vad är rätt och vad är fel? I denna omvälvande berättelse är det June som får utstå etikens makabra svårigheter. Vad är rätt at göra? Ska min dotter få leva till varje pris- även om det hänger på hennes systers mördare?

Betyg: 3 av 5



June och hennes man bjuder in en hantverkare i sitt hem, för att fixa badrummet. Saker går inte riktigt som tänkt och han mördar Junes dotter, Elizabeth, och man, Elizabeths styvpappa. June och hennes ofödda barn, Claire, undkommer mördaren. Tolv år senare behöver Claire ett nytt hjärta, annars kommer hon att dö. En donator dyker upp och June är överlycklig, till dess hon får kännedom om att donatorn är Elizabeths mödrare.

Mödrare, Shay, sitter i fängelse med dödsstraff kommande, för morden på Elizabeth och hennes styvpappa. Allt han vill är att få dö på ett sådant sätt att Claire kan få hans hjärta. Under historiens gång dyker andra betydelsefulla personer upp. Fader Michael Wright som är Shays andliga rådgivare stöter på upptäckter som får honom att fundera över sin tro. Maggie Bloom, Shays ACLU-representant (någon form av civilrättsadvokat) möter också en del händelser som ställer det moraliska på ändan- vad är rätt och vad är fel kontra vad är lagligt? Samt att hon under tiden själv kämpar med sin dåliga självkänsla och den komplicerade relationen till sin egen mamma.

Picoult tar i denna historia upp ämnen som berör- fågnarnas rätt till sin tro, dödsstraffets vara eller icke vara, relationer mellan mor- dotter med mera.

Change of heart

Evig väntan

För att hålla bloggen lite väl uppdaterad i väntan på mina böcker som nu är skickade från AdLibris kan jag meddela att jag fått min älsklingsbok- Bär ditt barn som den sista droppen vatten- från bokbörsen/bokrummet. Lite magstarkt att kalla det älsklingbok än, när jag hittills bara läst den en gång, men så fantastiskt skriven som den är är ordvalet inte så långt borta. Recension kommer när jag läst ut den igen, för att samla på mig citat och kopplingar att skriva om!

Evig väntan

Jag är kvar hos er

Jag lånade ju en bok i svärmors bibliotek och läste ut den snabbt. En som för en gång skull inte var thriller eller kriminalroman, vilka genrar är överreprecenterade i hennes biblioket- Jag är kvar hos er av Peter Pohl. Den ligger som ungdomasroman, men är läsvärd även för andra såklart.

Betyg: 3 av 5

Anna, 15 år, har i många år lidigt av svår reumatism och under hennes 16:e år blir det värre och värre. Hon får svårt att gå och har ständigt ont i huvudet och knäna. Parallellt med Annas berättelse om sina egna upplevelser får vi följa hennes mamma- Eva,  storasyster Maria och bästa vännen Hannas upplevelser om Annas sjukdom. Läkaren som behandlat Anna för hennes reumatism ger ut mer mediciner och upptäcker inget nytt. Det är först när Anna börjar se dubbelt och blir röntgad hos en ögonspecialist som man upptäcker att Annas problem inte alls beror på reumatism. De beror på den hjärntumör som växer i hennes hjärna.

Nu börjar en kamp, en kamp som för Anna får ut på att få hennes nära och kära att acceptera utgången. Hon måste få dem att överleva henne. Det är hennes sista mål- och hon måste få dem att förstå att hon alltid är kvar hos dem...


Boken är skriven på ett sådant sätt att den känns verklighetsbaserad och med tanke på hur många som ständigt blir diagnostiserade med hjärntumörer skulle den mycket väl kunna vara verklighetsbaserad. Jag har dock inte hittat bevis för att just denna är det. Sättet att få följa olika personer, och Anna själv, genom hennes resa är givande, men det kan även bli lite enformigt, lite förutsägbart nästan. Sen är det språket inte litterärt vackert, utan snarare lättläst ur ett talspråkligt perspektiv. Det gör boken väldigt lättläst, vilket givetvis är ett plus eftersom det är en ungdomsroman. Men för min del sänker det betyget en aning. Dock är boken absolut en jag skulle kunna använda i undervisningen, just för att den är lättläst med ett rörande buskap.

Jag är kvar hos er

Nu ska här läsas!

Efter att skolan nu tagit sommarlov har jag gått utan läsvärd bok, och jag tappade lusten efter att min recension av "Bär ditt barn som den sista droppen vatten" försvann och boken finns inte att få tag på någon stans, men hittade en pocketversion på bokbörsen, så den ska jag försöka få. Har anmält mitt intresse men ej fått betalningsuppgifter än. Hoppas de kommer senare idag!

Men iaf, gjorde en beställning från adlibris. Från början såg den ut såhär:

Men blev nedbantat till detta:

Då den första listan blev på tok för dyr! Kan man inte skapa önskelistor på adlibris? Det hade varit så bra. Nu lägger jag bara alla böcker jag vill ha i kundkorgen, men kan ju sällan köpa alla jag vill ha direkt, så får ta bort dem och lägga till dem på nytt efteråt. Inga problem, men det är ett moment extra. 

Så i sommar ska jag läsa lite Ranelid och lite Västkustlitteratur! Ramona Franssons böcker är nämligen från trakterna härikrig, alltså lite i stil med Läckberg och Rosman. Jag har inga större förväntningar, men det ska bli kul att läsa och det är kul att känna igen sig. 

Vad det gäller den där introduktionen till Om jag kunde drömma, så kommer den komma i sin helhet, så småning om. Det är bara att jag ska sätta mig ned och göra det, men men...

Nu ska här läsas!

Twilight Saga

Jag har dragis ut på recensionen av Twilightserien, mest för att det alltid måste smälta en aning innan jag vet vad jag hört. För jag lyssnade på den igen. Uppläsaren- Mirja Turestedth- är helt enormt bra. Så hur tycker jag egentligen? Betygen varierar kraftigt mellan böckerna, men helheten är bra.

Betyg helheten: 4 av 5

Twilight- Om jag kunde drömma: 5 av 5

New Moon- När jag hör din röst: 4 av 5

Eclipse- Ljudet av ditt hjärta: 3 av 5

Breaking Dawn- Så länge vi båda andas: 2 av 5

Jag gillar mystiken och det litet overkliga i böckerna. Jag gillar samspelet mellan verkligheten och det overkliga- vampyrerna och varulvarna. Därav är de två första böckerna de bästa. Där ser vi samspelet mellan de två världarna. Ett samspel där man inte riktigt vet vad som kommer att ske. Den mystik som svävar runt Bella Swan i mötet med Edvard och hans familj. Mystiken som är när hon får reda på Jacobs sanna jag och får träffa hans vänner. Mystiken som existerar mellan de två overkliga världarna- vampyrerna och varulvarna. Jag gillar spänningen och Edwards sköna roll. Honom fattade jag tycke för i början, för som ni vet har det inledande kapitlet i Om jag kunde drömma tillägnats honom och hans första möte med Bella. Redan där förstår man kraften som ligger bakom hans identitet. Så, Om jag kunde drömma och När jag hör din röst är bra för att de är mystiska och har det där mystiska samspelet mellan människovärlden och vampyr/varulvsvärlden. Detta går allt mer utför i de två efterföljande böckerna. Det hela kommer mer och mer kretsa kring valet, valet att förbli människa, eller övergå till deras värld- vampyrernas värld. Där försvinner mystiken och med det försvinner enligt min åsikt allt det bra. 

Ljudet av ditt hjärta innehåller fortfarande en aning mystik, men storyn i denna bok är inte alls lika spännande som i de andra. Storyn med de nyfödda som skapats av en annan, mäktigare, vampyr kommer ändå i skymundan av den enorma kärlekshistoria detta faktiskt är. Stephanie Meyer lyckas inte riktigt koppla samman kärleken och storyn lika bra i denna bok som hon lyckats i de andra. Storyn fallerar på flera ställen och jag har svårt att egentligen komma på vad som hände i Ljudet av ditt hjärta. Den säger mig ingenting. Det är egentligen en enda lång startsträcka för nästa bok, Så länge vi båda andas.

När vi kommer till den fjärde boken i serien har det verkligen urartat. Kärlekshistorien är fortfarande helt makalös, men här tappas mystiken mellan de olika världarna bort. Vampyrerna och varulvarna blir som ett mot de onda. Det klassiska "de onda mot de goda" blir centralt, vilket inte alls varit temat i de tidigare böckerna. Där har det varit två olika sidor mot de onda liksom. Båda som kämpat var för sig, mot det onda och mot varandra- med samma mål. Att rädda Bella. I Så länge vi båda andas kopplas världarna samman och jag tycker det förstör hela mystiken i boken, främst för att den riktiga världen- människorvärlden- nästan helt kopplas bort. Bellas pappa Charlie får en ytterst liten roll, till skillnad mot främst den första boken där han var central i handlingen. Kontakten till den mänskliga världen försvinner helt och jag tycker det är synd. Det gör boken förutsägbar och slutet på det hela är en aning för hollywoodaktigt. Det är aningen för lyckligt. Speciellt med tanke på allt annat som hänt i serien, närheten till döden flera gånger, kärlekstrubbel och relationer till föräldrar och vänner.

Kärlekshistorien är fantastisk, rollerna är bra beskrivna och deras karaktärsdrag känns lätta att greppa. Vilket gjorde saker både lättare och svårare när filmerna kom. Men storyn mot slutet fallerar grovt. Främst för att mystiken mellan dem alla och alla världarna försvinner. Helt plötsligt är det bara de goda mot de onda och det känns så vanligt. Jag trodde att dessa böcker skulle ge mer än det vanliga, men detta visar bara på att de är ytterligare vanliga tonårsböcker med den självklara kärlekshistorien i centrum. Kanske är det just genren ungdomsbok som drar ned betyget. Det är synd, för serien börjar bra.

Måste även skriva en rad eller två om vad jag tycker om de svenska titlarna. Som ni ser överst i inlägget är de annorlunda på svenska. Jag är helt fascinerad av de poetiska svenska titlarna. De är så genealiskt poetiska så jag nästan ryser! Jag har förstått att människor som läst böckerna på engelska inte tycker att titlarna är så bra, men då säger jag bara: Läs dem/lyssna på dem på svenska så kommer ni förstå!

Twilight Saga